Ännu är det inte slut

Försök inte. Fiskeåret pågår fortfarande. Jag bistår Micke i arbetet med att förflytta möblemang, flyttkartonger och åtskilliga fiskegrejor från en lägenhet till en snart överbelamrad flyttbil. Andedräkten ryker och det surrar i bröstkorgen. Aha. Det är telefonen som ger liv åt jackan. Josef och Kenny verkar gå bet på kusten. Det kanske är rätt dag att göra något annat trots allt. Vi bär vidare, trots att jag försöker förhala min gode fiskekamrats flykt från ön.

Men senare kommer tydligare tecken på liv. Och inte vilket liv som helst. Jörgen N rapporterar in god fiskelycka från kusten. Med en 72 centimeter lång silverskapelse med kritvit undersida kan han konstatera att nyårsöringen är landad.

Samtidigt knakar de växande isarna och frosten biter gräset under vargtimmarna. I stugorna kontrollerar pimpelfiskare isborrens skär, limmar krokar och planerar räder. Nejdå, fiskeåret är definitivt inte slut ännu. Det darrar bara lite inför skiftet.

Foto: Jesper Norström

Alternativ fångst

Den evige eldsjälen och nestorn i Fårösunds Sportfiskeklubb, Bertil, har sin vana trogen jobbat med åarna och kollat upp sina fenprydda telningar. En dag lyckades han också fånga några orädda lekfiskar med kameran. Det är alltid ett skådespel. Och ingen dålig fångst. Öringarna verkar inte ha så mycket emot att hamna i rutan. De har en del annat att fokusera på. Här startar ännu fler liv, ännu fler vackra och ståtliga fiskar som vi med blandad framgång kommer försöka att överlista om några år. Det är i alla fall min plan.

Hemmaplanens allians

Det är en sån där dag då det aldrig blir ljust. Strax efter en knappt märkbar gryning börjar skymningen krypa genom de tunga molnskyar som rullar in över havet. Duggregnet slår emot mig när jag rundar skogsbrynets lä. Men det är ingen hemma i de svårforcerade vattenmassorna som sköljer in. Ute på ett fint rev är det så strömt att det känns som att vada i en älv. Men inte ens i lä bakom revet lurar någon blanking.

Nästa ställe verkar dock bestå av ett samlat möte i havsöringsvärlden. Det hugger konstant under en härligt hektisk period. Fiskar som följer, puffar, hoppar, skvätter och fastnar. Det kanske roligaste är att jag snart landat en trio med helt olika bakgrund. Nummer ett är en superblank, men ack så liten, vildfisk. Medan jag drar in den för att kroka loss den hoppar en annan fisk omkring intill den. Kompisstöd. Knappt simmar den åter förrän fisk nummer två sitter på. Den är odlad. Jag ser den tydliga knäcken på ryggfenan innan jag noterar avsaknaden av fettfenan. Odlade firrar finns mestadels till för att bli fångst. Och mat. Bonk. Den smakade fint.

Den tredje är en stridsmaskin som nyligen lekt. Om det inte räcker med den übertydliga lekdräkten och kroppsformen som tecken så är den desutom märkt. En liten orange tråd viftar längs sidan. Mina goda fiskevänner Micke och Nisse har vadat runt och håvat öringar i ett par gotländska åar. Den här 69 centimeter långa honan [fotot längst upp] var en av dem. För en dryg månad sedan hade hon fullt upp med att ordna lekgropar och placera sin rom. Sedan dess har hon simmat ut i havet, navigerat åtskilliga mil längs kusten på födosök och fastnar nu på mitt förrädiskt placerade drag. Självklart får hon simma åter. Tre fiskar - tre olika typer. Men det hindrade dem inte från att i samlad tropp samarbeta i matjakten. Vilka föredömen. Vilken allians.

Du kan också vara ett föredöme. Fångar du en märkt fisk ska du givetvis rapportera den. Memorera numret och märkets kontaktuppgifter så behöver du inte slå ihjäl fisken. Märket på just den här fisken (orangefärgat) ska rapportreras till Fishyourdream.com. För andra märken gäller andra forum. Läs på märket, notera längd och skicka in din anmälan.

Hårt fiske i hårt väder

Det är snöblask på tvären, krabb sjö och grått över vår största sjö i decemberdagarna. Flera tiotal meter vatten under båten och ansamlingarna av betesfisk på ekolodet visar att produktiviteten är god. Här jagar grov fisk. Nu är det bara en fråga om tid, tålamod och teknik innan det knarrar i spöna.

På ena sidan släpar stora gäddbeten, på andra löjor eller pluggar och vobbler av modell mindre. Vi jagar både stora gröna, pelagiskt levande ätmaskiner och rappa silverfärgade saker av två sorter. Och visst hugger det. Det är böjda spön, snö i ögonen, omkullvälta kaffekoppar och höga skratt. För ett ögonblick är det ingenting annat än kaos när den eminente skepparen Pierre Reif och jag försöker styra upp flera drillningar, navigera undan yrkesfiskarnas redskap och hålla oss på fötter i vågorna. Men det funkar. Givetvis mest beroende på Pierres erfarenhet och kyla.
Förlåt den aningen hemlighetsfulla rapporteringen, men det blir en tryckt artikel som blir mer avslöjande framöver (forumet är Fiskejournalen) och tidpunkten är ... tja, senare.

Det ryktas om kanonfiske hemmavid. Men med rejäla öringar, någon trilskande lax och grov gädda gör det mig inte så mycket att jag verkar ha missat ett par bra dagar på hemmakusten. Den ligger ju kvar.

Frånvarons fara

Lämnar man möjligheterna för andra bestyr får man vara beredd på pip i telefonen, mejl med uppskruvade berättelser och andra rapporter. Helgen har gått åt till helt andra ting än kustvandrande. Storstadspyssel av olika sociala slag. Och visst finns det fisk och fiskare på kusten under tiden.

Markus har tidigare hört av sig och undrat en del saker. Något av mina tilltrasslade teoriförsök kanske gav något. Eller så gjorde han tvärtom? Hur som helst lyckades han landa en riktig fin blanking som passerade trekilosgränsen innan den hamnade på matbordet. Jag bugar och gratulerar. Som Markus själv sa: "nu är julen räddad".

Foto: Markus Ekedahl