Doftdammsugare i stilla kväll

Hektisk dag. Snabba kast. Sen en mild afton då det stillnar ut fullständigt. Vid vattnet får jag ro och andhämtning. Ytan reflekterar den nedåtgående solens värme. Jag sitter i en karpstol och läppjar på kaffet och bara stormtrivs. Det är ingen ruljans på mäskplatsen, inga bubblor, inga ytsimmande fiskar. Men jag är inte orolig. De kommer. De bottenrotande doftdammsugarna hittar snart dit, det vet jag. Under tiden njuter jag av den orkestrala show som pågår i skog, i snår, i vass och i luft. Försommarens fågelsång är nästan bedövande. Som grädde på moset svävar en fiskgjuse över mitt trassliga huvud. Vad gör den här? Och minsann, är det inte bubblor på mäskplatsen...

Sutarna går ronden, patrullerar och bökar runt. Ett snitsigt lyftnapp på flötet, spölyft och en snabb, intensiv rusning. Jag tappar bort fågelljuden. Nu är det bara rödögda fiskar för mitt inre. En arg hanne på dryga två kilo blir kvällens första gäst i håvnätet. Den är ärrad efter någon form av kamp. Den surmulna uppsynen är barsk och mäktig. Stjärtfenan är en bred paddel. Snart blir det fler. Starka, rappa och envisa sutare. Och när det lugnat sig lite kommer plötsligt vår svenska segelfisk, abborren, på oväntad visit. En fyrahektosfisk plockar upp en krok med tre majskorn, som ligger och gonar i bottenslammet. Skoj. Loss och i med den igen.

Snart är mörkret tätt och aktiviteten avtar både i vatten och i fågelnästen. Jag packar ihop och åker hem med ett blodtryck som är hälsosamt stabilt och ett leende som inte rinner av i första taget. Jag lider med alla de människor som aldrig får uppleva en kväll i stillhet på det här sättet. Jag lider lite med alla dem som inte ens vet att de går miste om något stort.

They're here

Första kastet. Sju-åtta långa skuggor följer lekande lätt, på retligt avstånd. När de slimmade kropparna känner för det tar de en rejäl omväg, svänger i åttor runt betet och attackerar blixtsnabbt. Lekande lätt. Irriterande enkelt. Ingen fastnar. Andra kastet, samma sak. Tredje kastet längre ut. Nu sitter den där. Fisken går till väders och kör en lustiger svansdans, liksom småspringande på ytan. Jag fantiserar om hur det hade varit om näbbgäddorna kunde bli tre gånger så så stora. Vilka racervarelser. Men ändå, på lätt utrustning, i strålande försommarsol är det djuriskt roligt.

De långsmala miniatyrtorpederna fajtar på bra. Hälften skakar sig loss, åtskilliga följer med ända in. Jag testar kastdobb, 30 cm tafs och en Gulp apterad på en trekrok i strl 8. Det funkar ett tag, men plötsligt visar de ointresse, de rackarns minimarlins. På med klassiskt havsöringsdrag, 6-7cm tafs med trekrok och på't igen. Nu smackar det på utav tusan igen.

Många ilskna öringsfiskare förbannar näbbgäddans ankomst till våra kuster. "Suck. De har kommit", hör man lite här och var. Jag föredrar att utnyttja situationen istället. På lätta grejor är det kul. Och dessutom finns öringarna fortfarande där ute. Och att fiska havsöring i hett och soligt väder har aldrig varit my cup of coffee.
Ledtråd: när näbbgäddorna flyr får öringen fritt spelrum. Ledtråd 2: mörkare.

Nisse dyker upp med hund och grejor. Vi ser till att få med oss varsitt knippe middagsfirrar hem. Ännu en anledning att uppskatta den smala fisken. Den är riktigt god. Själv gjorde jag tunna filéer med skinnsidan neråt i stekpannan, pressad lime, sesamfrön och wasabi på ovansidan, toppat med en dutt olivolja. Till det turkisk yoghurt med honung, timjan och lime. Och bulgursallad med avocado, tomat, fetaost och oliver. Nu är de här. Snart är de borta igen.

Favoriter i repris

Det är när solljuset börjar träffa vattenytan mer på tvären det händer. Kakafonin av fågelläten ökar. Det gruffas i växtligheten där striden om nattplatserna tar vid. Ytan stillnar ut. De sista molnen skingras för att ge plats åt ett stjärnbestrött valv. Men just innan skymningen faller är det intensivt. Först tomt. I samma stund som jag säger "kaffedax" är det full kalabalik. Sutarna har äntrat mäskplatsen. Jag har säkert sagt det om minst tio andra arter - men sutaren är en riktig favorit. Bepansrad med ett stöddigt yttre, fighting spirit, glänsande skrud och det där röda, genomträngande ögat. Jag har varit förlorad till sutaren sedan barnsben. Få fiskar är dessutom så starka för sin storlek. En fin bit på två och ett halvt kilo ger en tuff match på match- eller feederspöt.

[Paus] Kort tekniksnack: Jag kör flötmete med lyftmetoden och låter två-tre majskorn vila på mäskplatsen. Det väldoftande och smidiga Top Mix Carp Match är en kanonblandning när man vill finfördela mäsket alldeles lagom över en slammig botten. På ett feederspö apterar jag en popup-boilie med några centimeters tafs från en methodfeeder, laddad med samma härliga mäsk, något smetigare blandad. Det funkar mer än fint.

Josef spanar i kikaren, jag pillar med tacklet och vi äter bullar så det smular. När natten träder in på allvar förväntar vi oss en ny intensitetsökning. Men den uteblir. Även fågelkören ger vika för en magnifik stjärnhimmel och kylig natt. Vi packar ihop när det verkar vara småsarvarna som tagit över fullständigt. Vackra, ettriga och guldglänsande med rött som kontrast. Sarven är förresten en av mina ... Ja, du vet vad som kommer. Det räcker nu.

Tack för fotohjälp, Josef!