Retrospektivt brasfiske

Väderkanonerna från nordost spottar ur sig yrsnö i sällan skådade mängder och ljusen tindrar som bäst. Det är som gjort för en återblick och en kraftansamling inför nya planer. Ett år innehåller så mycket mer än vad som ryms på några korta reder, så det blir helt enkelt ett godtyckligt och egocentriskt axplock från ett dussin månader. [Bilderna förstoras med ett enkelt klick.] Gott nytt år!

När isen bär och de största snömängderna ännu hovrar i atmosfären är det läge att beträda isarna. Med tålamod, en rejäl balanspirk och lugn metodik kan man i bästa fall råka på de där fiskarna som är det roliga målet med isäventyret - rejäla abborklunsar som hugger så spöt nästan lossnar från frosthanden.

Så återkommer dagsljuset. Mellan snöstormarna doftar det av vår, även om fingrarna fryser fast i takt med isbildningen på linan. Lite silver sätter fart på blodomloppet och visar vägen mot den ljusare årstiden. För den kommer. Förr eller senare. Oftast senare, tyvärr.


Det porlar och droppar i dagsmejan, men nätterna är bistra. En skön eftermiddag är det nästan så att ett uppvärmt hörn går att använda som fikatillhåll. Metet börjar på riktigt. Fiskets formel 1 - prylar, taktik, pyssel och spänning.  

Så vankas tungt dängande i vikar och på fjärdar med den stöddigaste av stöddiga fiskar. Gäddfisket är egentligen ännu roligare under försommar eller klar och sval höst, men det är något visst med jakten på megahugget en isfri vårdag.

Värme. Knoppande växter. Flyttfåglarna har definitivt återvänt. Nu är det metets högtid. Åsnan mellan hötapparna är frustrerad. Hela Sverige är fullt av utmaningar och tiden är knapp. Men en dust med sutarna i något hemmavatten är en klassiker som inget kan få mig att stryka från to-do-listan.

Under högsommaren hittar man mig enklast bland gyttja, myggor och umbäranden - under stjärnbeströdda nätter, eller i arla gryningsdimma. Tystnad och tålamod är inte mina mest kända karaktärsdrag. Men när jag stirrar på ett vajande lättviktsflöte är de mina trognaste följeslagare.

Så mattas sommarvärmen av, vindarna ökar i styrka och det syresatta vattnet sätter fart på allehanda rovfiskar igen. I både brack- och sötvatten jagar aggressiva och matsugna abborrar av fint format. Klart det blir några duster med jiggspöt. Tunga, truliga fiskar knycker och inspirerar.



 

Innan hösten är definitiv och kylan gör mig lite sugen på att krypa ner i vadarbrallorna igen kanske det vankas mer mete. Eller gädda med tunga, sköna gummbibeten, eller kanske något annat. Gösar måste trugas till bristningsgrränsen vissa dagar. Belöningen smakar desto bättre. Nu sveper nattfrosten snart in och drömmen om de ljumma metenätterna falnar, fast för fiskefantasten ökar valfriheten nästan ännu mer. Grönt, silvrigt, platt ... Ja, du vet vad jag menar.

Men innan man vet ordet av är det årsavslut igen. Tiden rinner, rusar och strömmar. Och vi med den. Jag kommer göra ett litet blogguppehåll på några dygn, men återkommer förstås med smått och stort. På snart återhörande, hoppas jag. Gott nytt fiskeår! 



Samtidigt på Vättern

Här råder mellanläge. Kusten är bitande kall och ogästvänlig i friska vindar och otaliga minusgrader. Och isläget är fortfarande tvejksamt och opålitligt. Det blir en perfekt mellanperiod för att rensa skrivbordet, beta av surdegar och klara av jobbets tunga ok. För egen del blir det en hel del musicerande också. Fiskerapporterna lyser med sin frånvaro.

Men en och annan hör av sig. Patrik B, till exempel. Han ger sig av till Vättern, där båtramperna och innanhavet verkar hyfsat isfria. Och med den notoriske storfiskeskepparen Johan Abelsson bakom roder och kamera (i fallet nedan) så kan sällskapet snart sammanfatta ett riktigt trivsamt trollingfiske. Tre rödingar och två fina laxar på 7,5 respektive 9,2 kilo. Rulltjut och säkerligen en del glada tjut från Patrik & c:o också. Förresten blir det en bild på Patriks far med 5,5-kiloslax också. Insjöstorvilt. Grattis!   

Allt för arbetsron

Förra inläggets råd gäller inte alltid. Jo, man ska ta det lugnt. Framför allt med halt väglag och förrädiska isar. Men det behöver inte betyda att brasfiske är det enda som gäller. Arbetstristessen kväver, isolerar och trycker ner. Till slut kippar jag efter andan, över kaffekoppen. Ohållbart. En första kontroll av havsmiljön ger vid handen att det blir tufft. Bedrövligt väder, för att vara ärlig.  

I snöslask som träffar ansiktet sidledes ger jag mig ut. En liten stund. Betena virvlar med vinden, hur de vill. Men något enstaka "plopp" är på rätt ställe. Här, innanför de värsta bränningarna, är det grunt och upprört, men fiskbart. Snart sitter den där. Kylslagen och rätt beskedlig, men en silvrig öring. Innan jag hunnit bli halvt bedövad i fingrarna och ansiktet nyper ännu en rackare på, men den sliter sig fri. Dåså. Arbetsro tillbaka. Kaffekopp fram.

Ett iskallt råd

Ta det lugnt. Bättre råd går nor inte att ge just nu. I alla fall om du klurar på en tur ut på någon is, för fiske, skridskor eller promenad. Isarna är helt enkelt inte så bra som man kanske kan tro när man skrapar bilrutan och skottar framför brevlådan ett par gånger om dagen. Någon enstaka is håller nog måttet, men snön isolerar  - och i skrivande stund är det dessutom strax över nollan. Håll ut. Gå inte ut ensam på isen! Förvissa dig om att den håller innan du gör ett försök. Bilden är inte från årets Gotlandsvinter. Men det kommer väl en tid ...

En konstpaus

Det är bara att vika ner sig inför vädrets makt. Och i ärlighetens namn är det inte bara ishavskylan som ställer till det. Tiden för fiskeräder och - inte minst - bloggeripyssel är hårdvaluta. Timmarna lika dyrbara som saffran, lika svåra att få loss som färska och fungerande snöskyfflar.

Tänka sig. Den här båtägaren blev nog också överraskad över att november numer tillhör midvintern. Så här brukar det möjligen se ut i januari. Frågan är vad vi ska vänta oss när det väl blivit nyår. Isarna fryser till, kusten snöar igen och vägarna är inte alltid så väldigt farbara. Men någon fiskerepport kommer. Snart. :)