Allt för arbetsron

Förra inläggets råd gäller inte alltid. Jo, man ska ta det lugnt. Framför allt med halt väglag och förrädiska isar. Men det behöver inte betyda att brasfiske är det enda som gäller. Arbetstristessen kväver, isolerar och trycker ner. Till slut kippar jag efter andan, över kaffekoppen. Ohållbart. En första kontroll av havsmiljön ger vid handen att det blir tufft. Bedrövligt väder, för att vara ärlig.  

I snöslask som träffar ansiktet sidledes ger jag mig ut. En liten stund. Betena virvlar med vinden, hur de vill. Men något enstaka "plopp" är på rätt ställe. Här, innanför de värsta bränningarna, är det grunt och upprört, men fiskbart. Snart sitter den där. Kylslagen och rätt beskedlig, men en silvrig öring. Innan jag hunnit bli halvt bedövad i fingrarna och ansiktet nyper ännu en rackare på, men den sliter sig fri. Dåså. Arbetsro tillbaka. Kaffekopp fram.