Nej, jag har inte gått under jorden, eller under vattnet. I vattnet har jag däremot varit en hel del – och även bredvid. Men bloggen har fått vila av några skäl jag tänkte ventilera.
I mina funderingar över bloggens fortsatta öde har jag faktiskt vacklat lite. Skälen är många. Tidsbrist är ett. Men mer tongivande är förstås den senaste tidens diskussioner och egna funderingar omkring det hela (läs förra inläggets kommentarer t ex). Jag har förstått att min lilla oansenliga blogg är en av de bidragande orsakerna till en massiv sportfiskeinvasion runt ön. Den ökande tillströmningen av fiskare är inget nytt fenomen. Jag – och många andra – har ändå tyckt att det varit mest kul och nyttigt med en massa havsöringsfiskare på kusten. Nu är jag mycket mer osäker på om det bara är bra. Speciellt när fisket dessutom varit rätt uselt (för nästan alla). Jag funderar helt enkelt på om det är så smart att fortsätta slänga ut digitala lockbeten när kusten ser fullsmetad ut.
Under tiden har jag prioriterat att fiska, må gott och helt ignorera att dela med mig av det hela. Vi får se. Jag funderar vidare – och fiskar vidare!
Diskussion om regler, uttag och fiske
En liten upprepning av det som till slut verkade framträda i alla kommentarer tidigare kan vara på sin plats. Det kom en hel del goda synpunkter, några mindre genomtänkta och lite anonym pajkastning (som alltid i digitala forum…). Jag blev mest förvånad över att så många (även via ett antal mejl) har så dålig koll på regler och lagar.
En kort sammanfattning: Det fria handredskapsfisket är en makalös frihet för sportfiskare i Sverige. I korthet betyder det att alla får fiska gratis i de fyra största sjöarna och i Östersjön, bortsett från fredningsområden, fredningstider och några andra småbestämmelser. Sen kan man förstås tycka att det är hål i huvudet att man som privatperson exempelvis inte får släpa en vobbler efter en roddbåt, men gladeligen kasta ut 180 meter (!) nät runt Gotlands kust. Nätfisket på Gotlandskusten var för övrigt fritt redan innan det fria handredskapsfisket infördes 1985.
Fisket på kusten regleras via författningar från Fiskeriverket. Lite enkelt uttryckt kan FiV ändra reglerna på kusten om det finns tillräckliga skäl, till exemepl fiskevårdsskäl. Ska vi nå dit (vilka nu "vi" är) bör det finnas användbar statistik, goda skäl och hållbara motiveringar. Jag skulle inte alls påstå att det i första hand skulle handla om pengar, eller om ovilliga tjänstemän, som någon tyckte.
Tvärtom ligger till exempel fiskvården, med satsningen på att restaurera små vattendrag för lekande, vild, öring i absolut framkant här. Mycket tack vare ett antal entusiaster, som inte bara gör det i jobbets kostym, utan dessutom lägger ner kopiösa mängder ideell tid. Heder åt alla som engagerar sig år ut, år in, medan vissa bara nyttjar resursen och gnäller lite mellan varven.
De flesta av mina fiskekompisar, kontakter inom klubbar, Länsstyrelsen etc förordar nog ungefär samma sak: vi behöver någon form av begränsning när det gäller uttaget av fisk. Exakt hur det ska gå till är svårare att sätta fingret på. De flesta sportfiskare är också rörande överens om att nätfisket borde begränsas. Fördelen med sportfisket är förstås att det är möjligt att släppa tillbaka fisk som förhoppningsvis överlever och att dessutom välja vilka fiskar vi tar. Nät dödar skoningslöst.
Men, vilket är viktigt: jag (och många med mig) är också helt övertygade om att sportfisket numer tar en ansenlig mängd fisk. Nätfisket har inte ökat de senaste åren, snarare tvärtom. Men sportfisket har ökat exponentiellt. Att tro att sportfisket inte står för en stor del av uttaget är inte bara naivt, det är också farligt. Vi blir inte trovärdiga om vi bara gapar åt ett annat håll och blundar för vår egen del i det hela.
I lite andra ordalag: försiktighetsprincipen brukar vara en bra utgångspunkt. Vi VET inte hur mycket fisk som tas upp, men det finns farhågor om att det är för mycket – oavsett vem som tar upp den. Räcker resursen? Hur ska vi hantera det? Det hjälper inte att peka finger åt andra hållet, utan vi behöver agera smart och hjälpas åt. Hade vi inte haft det fria fisket skulle vi förmodligen haft ett antal enskilda fiskevattensägare som satte P för vårt fiske. En liten baksida med fisket i dag är förstås avsaknaden av (vissa) lagstadgade regler (som maxuttag), rapporteringstvång, eller annan statistik som kunde hjälpa oss framåt.
Okej då. En liten snabb rapport från gårdagens hyperkorta fiskepass: Jag och Niclas fick varsin liten som gick snabbt åter. Ett par rappa hugg och någon virvel intill draget gav också lite puls. Efter att jag lämnat vattnet för andra bestyr släppte Niclas tillbaka ytterligare en och hade några kontakter. Häpp!
19 kommentarer:
Fortfarande trögt, jag och Peter var på skjutfältet och svingade våra spön. Nada inte en virvel inget efterfölj, helt dött. Tur vi hade gott kaffe och härligt väder.
@Jörgen - njut på bara, oavsett om det hugger eller inte :)
@Rickard - tack och skitfiske tillbaka!
Var ute en kort sväng nu på måndagförmiddag. Efterföljare (såg ut som besor) vilket är trevligt då det varit otroligt trögt tidigare.
Det verkar finnas behov för ventilering av kommentarer och diskussion men jag hoppas innerligt att de håller sig på en konstruktiv och mer civiliserad nivå än det som varit på senaste.
Förstår dilemmat med exponeringen av Gotlands underbara diamant. Det finns inget svart och vitt när det gäller det här men jag hoppas att du kommer fortsätta blogga för det är vårt ljus i mörkret! =)
Tack snälla. Det gör en gammal fiskestofil glad och rörd!
Tack Nicka för ett ypperligt blogginlägg! Det är dags att inse att vi inte ska kasta sten i glashus. Jag tror att den lavinartade ökningen i antalet spöfiskare för tillfället är en större fara för öringfisket än vad nätfisket är. Jag skriver "öringfisket" och inte "öringen". Om vi ska kunna bibehålla ett fiske av hög kvalitet, grundat på bestånd av vilda stammar, behöver vi kraftfulla regleringar. Hur det ska genomföras kan man ha många olika idéer om, både gällande spöfisket oc fisket med nät. Jag är för fångstbegränsningar, men inte för ett renodlat c&r-fiske, inte när det gäller havsöring inom det fria handredskapsfisket. Där vill jag behålla kombinationen av fisket som en angenäm sysselsättning och möjligheten till förstklassig föda. Vad man anser vara ett rimligt uttag varierar med säkerhet. Tidigare har vi diskuterat en kvot på 2 fiskar per dag, 4 per vecka eller 15 per år. För att vi ska behålla ett fiske av hög kvalitet, vilket jag tror alla vill, borde vi nog prata om ännu lägre kvoter. Öringfisket inom det fria handredskapsfisket kan till viss del liknas vid "The tragedy of the commons" - eller allmänhetens tragedi. Det är silver från havet, och det är fritt!! Till dess vi har detta reglerat genom föreskrifter (förhoppningsvis genom den nya Havs- och Vattenmyndigheten) har vi ju alla möjligheter att genom digital och annan lobbying införa oskrivna regler om fisket efter t ex havsöring vid Gotland. Vad sägs om max en havsöring per vecka eller högst 4 per år?! Din blogg kan vara ett värdefullt bidrag i debatten och i underlagen för framtida begränsningar. Jag förstår ditt dilemma but I want you to keep up the good work!
Lasse - Amen! Mycket väl talat. Och jag är den förste som skulle skriva under på ett maxuttag om en öring per vecka/4 per år. Arten öring är ju inte akut hotad, men kanske ligger just öringsfisket mer i farozonen om det fortsätter som det gör just nu.
väl skrivet alla, jobba på så kanske det händer något vad det lider, tror iaf. att så snart ni själva har klart för er hur ni vill ha det så ökar chansen markant att det blir så. Tills denna klarhet infinner sig så låter ni alla som yra höns som mest vill ge varandra en klapp på ryggen för jämnan för att bekräfta vad duktiga ni är. HAHAHA, nej just det, det handlar aldrig om pengar... Wake up you fuckin morons and smell what the chef is cookin', it's called demise and it's aimed at you imbecilles, but regardless, best of luck and try not to get your heads stuck in eachothers asses too much. For a guy with " soooo many connections " you certainly are a master of not getting shit done, It's called little man complex, look it up twat!!
Det sista inlägget här ovan får givetvis stå kvar eftersom det talar för sig självt.
För mig är det obegripligt vad den du arge anonyme vill, förutom att kasta sörja omkring dig.
Kom gärna med något smatrt förslag själv och berätta vad du egentligen tycker, eftersom alla "vi yra höns" har så fel och inte vet någonting. Tipsa oss gärna, istället för att växla mellan två språk och frossa i trams.
hahahahaha. Sicken tomte. han här som är anonym eller danne förut är ju ett klassiskt exempel på borderline. Han e inte frisk. Ignorera fanskapet bara.
Om man vill dra sitt strå till stacken (Förutom att just släppa tillbaka så mycket man kan) vart vänder man sig lättast? Bistå med Tid, bidrag mm.
Det börjar bli drag på din blogg Nicka!
Mitt förslag till att minska fisketrycket är enbart C&R under våren/försommaren och införandet av en begränsning under hösten. Då får vi ett uttag utanför fredade områden och höstfisk som är i fin kondition och mer selektiv=lite mer svårfångad.
En av fördelarna med din blogg är att den utbildar/uppfostrar oss färskingar som nyss förälskat oss i havsöringsfisket och som bryter mot en och annan regel av ren okunnighet.
Jag har blivit en mycket bättre och hänsynsfullare Gotlandsnjutare tack vare detta forum.
Tyvärr är ju inte dagens nätfisket några hundra meters nät. Snarare ca 5mil. Att nätfisket minskat jo kanske till antalet fiskare men knappast mängden fisk som tas upp.
//KES
Hej Nicka,
Tack för många välskrivna och mycket inspirerande inlägg. Dina ord beskriver essens av fisket men även jag har kunnat se fler och fler mörka undertoner.
Några reflektioner angående detta.
Jag har växt upp med det fria sportfisket längs kusterna men jag har också fått uppleva en näst intill total kollaps – först torsk, abborre, sedan gädda och nu senast den redan från början mer mytiska Havsöringen.
•Är det idag inte självklart att sportfiskare påverkar Havsöringsstammen?
För 15 år sedan kunde man spendera heldagar i Stockholms skärgård (nu diskuteras samma fråga här) utan att se en enda sportfiskare. Varje ”hak” nöts idag av sportfiskare från gryning till skymning i en säsong som sträcker sig allt längre över året. Snart är det bara sommarmånaderna som anses som ”vilomånader”. Tumregeln har tidigare varit att om man hittat en lokal så har den beroende på förhållande varit givande en betydande del av säsongen – dvs med stor sannolikhet är fisken lokal även om detta verkar variera från år till år. Jag har alltid försvarat sportfisket med att ”man” har så liten påverkan jämfört med andra påverkande faktorer. Nu kan jag inte längre bortse varken från andra faktorer eller att jag som sportfiskare samverkar med dessa.
• Anstormningen till Gotland beror till stor del på att det knappt är värt att blöta spö eller fluga i Stockholms skärgård med omnejd i varje fall inte jämfört med hur det var innan millennieskiftet. OK – det är klart att Stockholmare inte står för allt men det är klart att det hänger ihop. När det blir tomt på ett ställe så är det svårt att sluta med det man älskar att få uppleva. Logiskt ja, rationellt nej.
•I Stockholms skärgård har vi sedan cirka 10 år mycket säl och på vissa ”klassiska” hot spots kan man slå av motorn, dunka i skrovet och vänta på att en nyfiken säl ska sticka upp huvudet. Säga vad man vill om sälar men de är klart kvalificerade som fiskare och de har en faiblesse för fet fisk. Dessa platser är kul att besöka men om sälen inte visar sig är det inte heller någon idé att svinga spöt. Då brukar det vara tomt/tömt. Säl och skarv finns och någonstans måste vi finna oss i detta även om det även här bör finnas en balans anpassad till lokala förhållanden. Vilket fisketryck är rimligt och vilka lokaler måste skyddas? En udde frekventerad av sportfiskare, guider och sälar lämna knappast kvar något silver i vattnet.
•Oavsett vart man reser i världen för att fiska finns det numera en bärande tanke kring fiskevård. Vårt synsätt på fiske, fiskevård och vår allemansrätt verkar ha gett oss en moralisk rätt att antingen blunda för problemen eller att politisera dem på en föråldrad höger- vänsterskala. Kortfattat - Varför skall sportfisket vara gratis och varför skall det vara oreglerat? Pengar, ökad reglering och tillsyn , mer forskning och genom detta en större förståelse kanske ger oss en större chans att bevara och förbättra förhållanden i stället för att vi blir ytterligare en generation som går till böckerna som ”förstörare”.
•Varför, varför, varför tillåts fiske utanför lekområden över huvudtaget – varför endast fredning under en kort period på hösten??? Det är ingen slump att det skrivs om fångade besor när dessa lever kvar i närområdet och fisket skulle kunna beskrivas som riktat. Kul med spöböj men kanske inte helt ok egentligen…
•Gotland satsar på fisketurism men jag har inte träffat en enda tillsyningsman och exemplen på dåligt uppträdande bland sportfiskare i kombination med det i bästa fall tveksamma landnära nätfisket är många
. I Stockholms skärgård har vi fiskat öring i över 20 år och endast en gång blivit stoppad av kustbevakningen – för att kontrollera att vi inte tjuvjagade. Dags för ändring?
Tack Nicka och övrig som engagerar sig för att bevara fisket och framför allt fisken!
@ John - det enklkaste är väl via klubbarna.
@Tomi - Fast jag tycker inte att ett renodlat C&R-fiske efter en fisk som öring är något att sträva efter. Hade vi pratat vimma eller faren hade det varit en annan sak. ;)
@anonym - Tackar! Kan jag bidra med något så är jag glad för det. Helt uppriktigt!
@KES - Jag förstår inte riktigt. 180 m nät FÅR man lägga. Kustbevakningen håller ju viss koll annars kan man ju rapportera. Men att säga att lika mycket fisk tas upp som förr tror jag är lite fel. Eller åtminstone svårt att veta med säkerhet. Minskat antal nätfiskare torde betyda färre meter nät och färre fiskar som fastnar. Men visst hör man talas om fullständiga tokerier ibland. Människan kan vara girig.
@Chris - Tack ska DU ha. Många mycket goda och tänkvärda synpunkter. Jag kommenterar bara kort nu, men får säkert anledning att återkomma:
Mer bevakning/upplysning är en sak som varit uppe ur förslagslådan många gånger. Jag tror att det är välidgt bra - speciellt om det införs nya regler som ska efterföljas.
Personligen är jag för en form av "mörtskatt" eller nationell fiskevårdsavgift. Det öär bara larv att vi ska kunna hysta ut tusentals kronor på bensin, transporter, fiskegrejor, mat, kläder och gud vet vad - men inte kunna betala för något som kan vara framtidens fiske till gagn. Det borde vara en självklarhet som skulle kunna reglera fiske på olika sätt.
Något viktigt område kring en lekå kanske blir totalfredat här framöver. Alltid en start. Men det finns alltid märka krafter emot nymodogheter också...
Tänkvärt och intressant som vanligt att läsa din blogg Nicka.
Jag tror på frihet och fiske i kombination med statligt fiskekort likt jaktkortet. Och möjligtvis med någon begränsning på fångst. Och det är viktigt med den egna etiska fiskekompassen i sitt tänk agerande när vi njuter av natur och fiske. Det vill säga ta till oss saklig information och diskussion kring fisket.En stor del av tjusningan är också att ibland ta hem en fin öring till middagsbordet.
Intressant att du förordar en "mörtskatt". Vi är en grupp som tittar på Vänern och fiskevård och resursutnyttjande. En fråga eller punkt vi tittar på är just en "laxfiske"avgift. Typ 500 kr / året.
Vi bedömer att vi/de som är intresserade av just laxfiske ( läs trolling ) kan acceptera en avgift om det går till utveckling av lax/öring fiskbestånden.
I dagsläget är fisket "fritt" och uttaget obegränsat på årsbasis. Detta att fisket är fritt kan vara en begränsning i utveckling av fiskbestånden.
Mvh Björn Gladh
@Björn - Ja, jag tror i alla fall att det på sikt kommer att vara nödvändigt och mer vanligt med någon form av avgift för tillgången till gda fiskevatten. Vägen dit och på vilket sätt man når dit är nog lite mer svår att peka ut på ett enkelt sätt.
Skicka en kommentar