Sommaröringar finns

Sommaröringarna simmar inte alltid långt ute bland strömmingsstimmen. Ofta, men inte alltid. Kallvatten som vallar upp, eller strömmar som för med sig bättre temperatur och mer mat leder de blanka nära kusten. Ibland. Ibland inte alls. De som orkar kliva i vadarbrallorna och leta kallvatten hittar någon enstaka. (Om du gör det - tänk på att en mycket stor del av den kustnära öringen är blivande lekfisk - de kan faktiskt redan nu börja anta lekfärg). 


Jag hoppar dock inte i några svettiga vadarbrallor. Inte i 25-gradig värme. Glöm det. Möjligen tänker jag testa någon afton då inte något annat lockar, men risken är inte vansinnigt överhängande. Sommaren vigs åt så mycket annat att det där monotona dängandet kan få ligga på hyllan tills det nyper av kyla i nyllet. Senare alltså. Men, å andra sidan lockar rapporten om en superfet trekilos som hoppade fem gånger innan den släppte...

Så spelar vårtbitarna och myggen surrar runt mig. Innan detk alla havets fuktiga dimridå rullar in är det en orangeskimrande kväll med lite lagom spännande aktivitet. När dimman sköljer fram över vattnet ser det magiskt ut, men innebär dödläge. Jag larmar av och lommar hem. Chanser återkommer - vilken fisk du än suktar efter.