På temat "arter jag saknar": får jag lov att presentera gösen. Visst gjordes något mindre lyckat försök att plantera ut gös i ett gotländskt vatten en gång i tiden. Och visst har någon enstaka gös fångats i nät på kusten. Fast egentligen finns den inte här. Den inte så yrvakne läsaren kan alltså konstatera att bilden nedan inte härstammar från ön.
Nej, lugn. Jag vill inte alls att den ska planteras ut här. Utplantering av fisk är sällan lämpligt eller bra. Det finns en anledning till att gösen inte finns här från början, så att säga. Men jag önskar att jag på lite enklare sätt kunde teleportera mig iväg till gösvatten när andan faller på. De hårda huggen på en jigg och den smygande attacken i mörka vatten är underhållning royal. Stundom helt omutlig, andra gånger en attackerande vilde, med de vampyrliknande tänderna redo att utdela allvarlig skada. Gösen är en kul motståndare helt enkelt. Och när man ser en riktigt stor fisk spänna ut alla sina fenor kan man bara känna vördnad. Vilken karaktärsfisk! Smaklökarna vattnas också när jag tänker på omsorgsfullt tillagade gösfiléer.
Nu får det bli lite jakt på arter som faktiskt finns här hemma, innan äventyr på annan ort åter tar vid. Förresten, i senaste Fiskejournalen (nr 9 2011) finns det en hel del om gösfiske och undertecknads trägna försök i ämnet.
Nio grader i vattnet. I alla fall på vissa kustavsnitt. På andra är det en bra bit över 20 och fullt av färgglada badkläder. Men på de där mer svalkande platserna simmar öringar omkring. Flera rapporter om sommaröringar, de flesta dock med annalkande lekkostym på kroppen, kommer in. Jag blir erbjuden att hänga på, fler gånger om. Jag avböjer vänligt. När det är kortbralleväder ska det mycket till för att jag ska ta på mig något annat. Och det går ju inte heller att vada i knappt tiogradigt vatten i just kortbrallor.
Å andra sidan är det inte alls gäddväder när vi far iväg för lite äventyr. Men det bryr sig inte gäddorna om. Abborrarna är trögare, eller så hinner de inte med i svängarna när glupska krokodiler hittar först. Nej, öringarna får vänta ett bra tag tror jag. Men visst lockar tanken på en smällfet, tobisstinn torped i ubåtsklass. Ny dag, nya funderingar.
Mitt i bloggpausen passade det utmärkt med några stilla nätter bakom flötet. Nåja. Så många stilla nätter har det inte varit. En hel del åska, ännu mer regn och friska vindar däremot. Massor. Men några enstaka tillfällen har väderguden givit mig. Några sköna sommaraftnar, då jag flytt från folkvimmel, och åtaganden. Solnedgångskontemplation och ensamma funderingar bakom en rykande kaffekopp. Och en bit mörk choklad. Förbaskat gott är vad det är.
Myggsurret irriterar, men fågellätena lugnar. Vippande flötestoppar irrar i dunklet. Mestadels är det falska larm, men ibland drar en hårdför sutare iväg och rasslar in i vasstråna. Ibland är det en oförutsägbar ruda, eller som det ju är i det här fallet: en hybrid. [Läs mer här vetja].
