När nattskiftet tar vid

Sommarens få tropiska kvällar och nätter passerar snabbt. Månens skiva lyser lätt röd i skymningen, som faller snabbare nu. Nätterna blir mörka. Sensommaren närmar sig, med både kvällsfukt och vemodsstråk över flacka marker. Men vid vattnet lever hoppet. Ensam sippar jag på mitt kaffe. Skräntärnan dyker, en lärkfalk jagar och gässen sträcker mot kvällsvilan. Flötet är omgivet av bubblor och rullande fiskar. Nu väntar jag, ivrigt, men ändå tålmodigt. Varje minut är min vän. Sällan mår jag så gott som här och nu.

Jag väljer känsligare tackel, avvaktar och njuter. Några magiska minuter, blir till timmar där jag sitter. Några nätta rörelser i flötet blir till tumult och oro när matchspöt försöker tämja den starka fisken. Min ängslan blir till triumf - och vattnet är platt som ett nymanglat lakan när håven omsluter vinsten. Vilken kväll, vilken föreställning.

Färden går hemåt i molnig sommarsky, då fladdermössen bytt av de förhatliga myggorna. Månskäran gömmer sig bakom moln och trädtoppar, bubblorna på ytan syns inte längre och det mesta är stilla, fastän en kylig vind ger föraning om väderbyte. Jag ser gryningen komma, lever kvar i sommarnattens trolska kraft och samlar energi. Senare i år behövs den, så jag magasinerar den, lever av den och uppgraderar minnet med sällsamheter från verkligheten. 

Du som mest vill ha prickigare rapporter: Innan Josef hakar på för lite äventyr i andra vatten rapporterar han gladeligen in öringar som tokigt och oväntat smäller på i skinande sommarsol. Inget är omöjligt.