Vintergatan har förmodligen sällan lyst så klart när vi lämnar vår arena. Men innan dess är hela kvällen minnesvärd. Josef och jag sippar kaffe och planerar andra stordåd, samtidigt som vi försöker att bara ta in det hela. Solnedgången kastar hela färgskalans samlade spektrum över vattenytan. Sjön ligger stilla och blank. Om det inte vore för den aktivitet som stundtals är mer än hektisk. Sprudlande. Det plaskar, vakar och lever an. Vitkindade gäss sträcker över oss, starflockarna susar fram som högljudda moln och sensommaren är på något sätt i sitt esse. Vi också.
Stillheten intensifieras (paradoxalt uttryckt), bubblorna på mäskplatsen tilltar och ljuset falnar till helt rätt nivå. Vi nästan viskar, fastän det inte behövs. Vi sträcker oss i slow motion efter kaffepåtåren och blickar stint mot de känsliga flötenas toppar. Men väntan blir inte lång. Småsarvarnas armé har hittat fram och gör rent hus med mäsk, partiklar och krokbeten. Aj då.
Men snart, snart kommer de ha lugnat sig. Så vi avvaktar ett ögonblick, planerar ännu fler framtida stordåd, teoretiserar över taktiken och upprepar vår gemensamma förundran över sensommarens skönhet.
Kylan kommer snabbt i augusti. Så fort solen slutat sända sina livgivande strålar rätt mot oss åker jackorna fram, plus mössa och mer kaffe. Det förväntade slagfältet, då bottenätande fiskar turas om att höja blodtrycket på metarna i sina stolar, uteblir. Några landade, någon tappad och någon enstaka rullande fisk ser till att hålla oss varma ändå. Och så den där himlen. Obegripligt klar, stjärnbeströdd och oändlig.
Tack till Josef för fotoassistans och sällskap!
Nya vyer och upplevelser som blir klistermärken i minnesbanken. Eskapism, i fiskets värld. Det kan vara en snabb utflykt till en ny sjö, eller varför inte en långfärd rätt ut i den veritabla vildmarken. Helikopterns rotorblad har knappt stannat förrän vadarbrallorna prasslar runt benen och flugtafsarna knyts till något litet krypliknande i änden.
Man kippar nästan efter andan. Så andlöst vackert är det. Sulitelmas snötäckta topp i fjärran, kristallklart vatten, som smakar ljuvligt och är en ära att få kliva ner i. Niogradigt vatten kastar sig ner i sjöar och sel.Glaciärvatten som också blir hem åt fjällets storvilt - strömlevande röding, öring och harr. Josef och jag knäpper bilder så det knastrar. Och så svingar vi flugspöna. Josef med ackuratess, jag själv och Jacob med .... ehhh entusiasm.
Döm om min ohöljda förvåning när det faktiskt lyckas över förväntan för mig. Flugfisket har alltid varit nerprioriterat i min fiskevärld. Ska tiden räcka till får man fokusera. Och med hårdfört spinnfiske efter ett otal arter och fiskets Formel 1 - mete - efter måhända ännu fler arter, blir det svårt att fastna i ännu ett träsk. Men fasen vet om jag inte har gått ner mig ordentligt nu ändå. Röding på torrfluga, öring på nymf och bad i iskalla fjällsjöar efter svettiga vandringar i en miljö man drömmer febriga drömmar om att få återvända till. Nya vyer berikar livet. Nya upplevelser värmer själen.
