Planer under Vintergatan

Vintergatan har förmodligen sällan lyst så klart när vi lämnar vår arena. Men innan dess är hela kvällen minnesvärd. Josef och jag sippar kaffe och planerar andra stordåd, samtidigt som vi försöker att bara ta in det hela. Solnedgången kastar hela färgskalans samlade spektrum över vattenytan. Sjön ligger stilla och blank. Om det inte vore för den aktivitet som stundtals är mer än hektisk. Sprudlande. Det plaskar, vakar och lever an. Vitkindade gäss sträcker över oss, starflockarna susar fram som högljudda moln och sensommaren är på något sätt i sitt esse. Vi också.

Stillheten intensifieras (paradoxalt uttryckt), bubblorna på mäskplatsen tilltar och ljuset falnar till helt rätt nivå. Vi nästan viskar, fastän det inte behövs. Vi sträcker oss i slow motion efter kaffepåtåren och blickar stint mot de känsliga flötenas toppar. Men väntan blir inte lång. Småsarvarnas armé har hittat fram och gör rent hus med mäsk, partiklar och krokbeten. Aj då.
Men snart, snart kommer de ha lugnat sig. Så vi avvaktar ett ögonblick, planerar ännu fler framtida stordåd, teoretiserar över taktiken och upprepar vår gemensamma förundran över sensommarens skönhet. 

Kylan kommer snabbt i augusti. Så fort solen slutat sända sina livgivande strålar rätt mot oss åker jackorna fram, plus mössa och mer kaffe. Det förväntade slagfältet, då bottenätande fiskar turas om att höja blodtrycket på metarna i sina stolar, uteblir. Några landade, någon tappad och någon enstaka rullande fisk ser till att hålla oss varma ändå. Och så den där himlen. Obegripligt klar, stjärnbeströdd och oändlig. 

Tack till Josef för fotoassistans och sällskap!