Stänk av salt, silver och finska

Så vände vindarna. Det började andas sydost som vred till syd och så småningom sydväst och väst. Nu vädrade kustnötarna möjligheter. Någon liten silverfurie jagade och högg tag i mitt bete. Och efter en hård dags jobb strömmade inte bara vattnet in mot kusten. Även en och annan rapport trillade in. Anders tog en magnifik 6,5-kilosfisk och Peter H en snygging på 3,8 - både i folieglänsande förpackning.

Det var i rättan tid. För ett stort gäng glada finländare anlände med spön, stora smajl och drömmar om storöring. Jag och Josef fick äran att guida och umgås. Juha svepte ut flugor med bravur, resten av gänget höll sig till spinngrejor.
Deras beslutsamhet och goda humör var en tillgång i en besynnerligt svårfiskade vatten. Fantastiska vågor som sköljde in från rätt håll, en mjuk vårsol som varvades med molnstrimmor och talgoxens sång gav syre åt glödande hopp. Åtta män i vattnet. Snart en följare, strax därpå en fin öring, dock efterlekfärgad.

Nya ställen, snabb fika, nöta, nöta, kämpa. Idel glada leenden från fellows finländarna och brydda tankar från guiderna. Men så fick Hannu ett nytt vackert personbästa på 3,1 kilo och ytterligare en mindre prickförsedd jägare hakade fast i trekrokarnas våld.

Inte förrän solen verkligen mötte en iskall horisont var det dags att ge upp. I det sista andetaget innan mörkret dök en liten öring upp nedanför parkeringen.

Tänk att de är där, när man nästan givit upp.

Stugvärmen och utvalda drycker breddade gästernas redan stora smajl och de talade lyriskt om klintkuster, hav och gotländska öringar. De lovade till och med att återkomma. Och med den följande dagens stora avhoppade kanonöring och blodad tand för Tomi är det mycket möjligt. Jag hoppas att de gör verklighet av de planerna. Den gången ska vi ta ännu större, ännu blankare och ännu vackrare fiskar på lika vackra kuststräckor. Hyvä Suomi! Thanx a lot guys! Hope to see You all again.