Långkalsingarnas sommar

Mitt i den första misstänkta darrningen i flötet ringer det. Sommarguten Niclas har snikat till sig några ensamma timmar på kvällskusten. Han har väl ungefär samma förutsättningar som jag har: regnskurar, kastvindar och kyla som omväxlande kilar sig in under jackan. Jacka ... herregud. Förra sommaren hade jag nog inte ens jackan i packningen en enda gång under de nattliga rudapassen. I år lurar jag på att använda långkalsingar.

"Flera kontakter med öringar, men ingen som högg ordentligt. Jag får nog byta fisk till någon enklare art", domderar Niclas.
Ja, ta en löjligt lättlurad och begriplig art som ruda då, ironiserar jag för mig själv medan jag konstaterar att den lilla rörelsen i flötet antingen var en ruda som lämnat betet långt innan jag ens lyft linan, eller en hallucination. Jag bestämmer mig för det senare och skyller på åldersseende, gungig vattenyta, skymningsljus och vindilar. Endera orsaken skulle kunna stämma. Eller alla.

Men Niclas öringsförsök visar på möjligheter i denna långkalsingarnas sommar. Jag tror visserligen att de silverklädda ofta patrullerar kustnära även under normalt varma somrar. Men nu i den bistra temperaturen får också sportfiskaren modet och lusten att kliva i vadarbrallorna.

Men själv är jag fast i gyttjan. Både mentalt och fysiskt. Jag sliter i en oviss match och frustar lite i sommarkylan. Men när ett knappt märkbart lyft i flötet skickar signaler genom ryggmärgen lyfter jag mitt spö och får det efterlängtade svaret - en rejäl rudas vildsinta rusningar. På känt manér mattas den relativt snart och låter sin höga kropp glida sidledes in i håven. Jubel. Bättre självförtroende. En kopp kaffe till och en tystlåten vissling som tillfälligt överröstar den ilande vindens sång. En timme senare, ytterligare en kunglig fisk. Däremellan några illbattingar till sutare av modest storlek. Napphallucinationerna tilltar med den ökande vinden och metarens sömnbrist, så mitt i nattens fukt packar jag ihop, skakar bort några tiotal tvestjärtar från packningen, och åker hemåt med ett flin av belåtenhet. Utan långkalsingar.

Typisk sommartyp

Det spelar ingen direkt roll att det är småspiksregn och snålblåst som styr sommarvädret. Jag ignorerar gladligen SMHIs dystra prognoser och kvällstidningarnas löpsedlar om hur man hittar de billigaste solresorna. För är det sommar enligt kalendern är det också nattliga räder efter sutare och rudor som gäller. En hyfsat solig dag övergår i en kväll med kylig vind. Natten lägger lock på vinden, men välkomnar en kölddimma som frostar ända in i märgen och bäddar in hela omgivningen i ett grått töcken av fukt. Men dessförinnan röjer pigga sutare runt och plockar åt sig av såväl mäsk som agn.

När natten sänkt sig över oss kväker paddan bakom ryggen och rullande fiskar framför våra ögon håller oss på helspänn. Försiktiga plock i linans slut tillhör rudans välbekanta beteende. Det är med uppspelt glädje den första går i håven. Snart en till. En kopp rykande kaffe verkar jaga iväg kölddimmans värsta verkningar. När gryningen övergått i kvittrande och brusande morgon hänger ögonlocken tunga. Det är inte lätt att somna när världen just vaknar och adrenalinet fortfarande pumpar i kroppen. Men sömnen kommer. Alltför kort, fast efterlängtad och med ett stort leende tvärs över ansiktet. Sommaren är här - oavsett SMHIs, kvällstidningars och surmulna campares profetior och förbannelser.

Färgprakt i gråvädret

Färgprakten finns även på våra breddgrader. En fisk som oftast kallas ful förtjänar ett nytt omdöme. Och efter ett sällsynt regninferno är en glupsk rötsimpa i solen allt annat än simpel.

[Mobilblogg från en regnig mikrosemester].

Små sommarchanser

Trots kyliga regnnätter och blåsiga dagar är det med visst hopp jag träder in i ledigheten. Nu innebär det så kallade semestrandet betydligt fler åtaganden än att bara sitta och slöa bakom ett flöte, eller att uggla vid ett spö under ljumma nätter. Men lite fritid innebär ändå några teoretiska chanser till sköna vattenupplevelser.

Och vad tar en öbo sig till mitt i stekheta sommaren? Havsöringarna är väl fjärran och gäddorna utdöda? Ja, ni som känner mig vet att jag gärna metar. Flötmete efter sutare, ruda eller sarv är favoritpyssel under sisådär halva året. De uppräknade firrarna räcker nog och blir över egentligen. Men du kan bida din tid med jakter på andra arter också. Utan att lämna ön ...

Havets strömmar och svall för med sig fiskmat i olika riktningar. Kvällsvarma vikar runt hela ön kan hålla stim av aggressivt jagande idar under sommaren. Ta dem på torrfluga, eller meta med flytande bröd. Eller så väntar du in kvällen på en kustremsa där du kan förvänta dig kallare vatten. De där blanka öringarna som du gick bet på i våras är inom räckhåll, oftare än vad vi anar; det råder inget tvivel om det.

Platta och luriga skrubbor leker tittut längs bottnarna. bottenmete med fiskstrimlor eller räka brukar fungera utmärkt, liksom en ringlande daggmask.

Den som äger en skuta av dignitet kan säkerligen lura upp en glad lax en bit ut. Men möjligheterna på hemmaplan, just runt hörnet, är så många att de räcker gott och väl. Dessutom ger de kunskap som du kan följa upp och utveckla - istället för att hatta runt på tusen nya saker hela tiden. Fokusera nära istället för att bara drömma dig mot fjärran.

Kanske tycker jag så här för att tiden är knapp. Fönsterlister ska målas, gräs ska klippas, barnen ska besegras i ädelt och spännande vattenkrig och ledigheten ska utnyttjas till bristningsgränsen. Men just därför är det så praktiskt att kunna smita iväg med ett spö och en väska över axeln. Man kan ju alltid ha lyckan att återvända med en knippe middagsfirrar. åtminstone till middagen dagen därpå. Ty, det är ju som så, att även små fisketurer tenderar att sträckas ut till ganska långa upplevelser. I både tid och rum.