2008-03-10

Svåra havsöringsstunts

En synlig kamera kan betyda att planerna går om intet, eller att förhoppningarna får ställas ner till ett minimum. Fiskereportage är inget som bara klaffar, går i lås och skriver sig själv. I know. Been there, så att säga. Men med hjälp av lite sydvindar och några stilla böner till den motsträvige fiskeguden kan det också gå vägen mellan varven.
Annars var det väl mycket som talade emot upplägget när inte bara en - utan två - filmkameror, med tillhörande operatörer riggades i stenparadiset. Men dubbeldrill av blanka havsöringar och en del annat spöknyck, plask och sprattel fick både kameramän och fiskestatister att hojta och tjoa lite. Jag kunde gott kosta på mig en extra lång kaffepaus när fisk nummer två landats och satts tillbaka. En rejält biffig firre bestämmer sig strax därpå för att följa mitt drag ända in till kängorna. När den hugger sopar jag nästan fast mothugget i mig själv. Det ska fan vara stuntman på Gotlandskusten.

3 kommentarer:

Herr D sa...

Grattis till en härlig rote silver!
Jag längtar verkligen till att balansera pallkanterna på jakt efter Tobisjagande Torpeder ;-)

Krister sa...

Säg till om någon av stuntmännen behöver en "stand In". Visserligen är undertecknad för lång för att imitera Nicka men kameran får monteras högt :-) Grattis.

Nicka - fiskebloggaren sa...

D: Tackar. :) Tobisen kommer, men än så länge får vi nöja oss med skarpsills- och spiggjägare.

K: Pallra dig hit bara så ska vi nog se till att hälsa på kusten, med eller utan kamera.