Det lilla roliga

Filosofin är klar när jag ger mig av. Efter mer eller mindre seriösa försök på olika arter i olika väder ska jag bara njuta. En fiskedag utan andra mål än att bara må gott i sensommarsolen och att få i mig tillräckligt mycket kaffe. Det är klart att det blir trubbel på vägen. Jag borde ha anat oråd när jag såg himlen dagen innan. Vackert och skrämmande på samma gång. Med bud om väderändring rullar enorma moln in över en kvällshimmel som ser ut att vara doppad i akvarellfärgernas mest bjärta avdelning.

Men dagen börjar fint och stillsamt. Efter enstaka duster med någon liten gädda och en eller annan abborre kommer det. Närmare kuling än bris. Och det är långt hem, utan motor. Jag ror som en besatt, stannar för vätska och ryggvila, ror vidare och muttrar något om hur den här dagen egentligen skulle vara. Jag slår åran i benet och vaknar till. Filosofin åker upp ur gömmorna. Det gäller att njuta av ögonblicket, även om det viner runt öronen. Jag gläds åt några spralliga firrar och åt att jag får ett gratis träningspass på köpet. Jag gläds också åt att SMHI inte är fullärda ännu, för då hade de väl förutsett det jag som fullkomlig amatör anade.

Bångstyriga liv

Levande väsen har en förmåga att jävlas. Så är det bara. Ta fiskar till exempel. Trots dina minutiösa förberedelser, dyra inköp och noga planlagda räder mot vattenbrynet så trilskas de. De är inte där. De biter inte. De visar sig som gäckande drömfigurer. Men du kommer inte till målet. Det härdar dig, sägs det. Det är inte vad du känner, när du traskar hemåt i natten med söndertrasade tackel, blöta strumpor och ett uselt resultat som tung ryggsäck.
Ibland får du in första slaget, bara för att åka på en snyting tillbaka. Det hugger. Du tappar fisken. Du får en fisk. Fel art. För liten, för tunn, för lätt, för få. Eller så vägrar den att samarbeta vid en sådan enkel sak som vägning och mätning. Förbaskade väsen. Lägg sen till ett stycke styv kuling. I ljumma augusti!

Nä, det är då det är lika gott att dra sig tillbaka till den mörka fiskeskrubben för att packa upp nyanlänt godis. Puts och studs, persedelvård. Bättre tackel, nya idéer och ändrad taktik knåpas ihop till en plan värd att pröva. De döda tingen bjuder inte på lika stort motstånd. Det är en frid att torrfiska lite bland kartonger och påsar av nyanlända attiraljer.
- Men, var la jag den där förbaskade peangen nu då?

En liten utblick med stor fisk

Jag får en trevlig sensommarrapport från den likaledes sympatiske Peter L. Han har inte kunnat hålla sig från Norge och laxarna. Den fina firren på fotot säger det mesta, men jag låter Peter själv berätta, medan jag bugar djupt och gratulerar stort. [Glöm inte att - som vanligt - klicka på fotot för en större visningsbild]

"Jag har varit på min sedvanliga Norgetripp och haft fint fiske. I år kom det upp en riktigt stor på 12,7 kilo. En fantastisk upplevelse som krönte en trippel på lax under veckan. Testade en ny älv och det blev en fullträff. En liten älv med grönt vatten, naturscenerier som tog andan ur mig och stridbara laxar."

Återigen stort grattis, Peter.