Rastlösheten bränner i mig. Antingen smittar det av sig, eller så ser barnen bara ett gyllene tillfälle att få följa med på fisketur. I vilket fall som helst tjattrar de ihärdigt om en tur. But of course. Klart vi ska fiska. När det nu inte är tal om ovädersfajt, mete natten igenom, eller tungt släpande på allehanda högteknologiska grejor så passar sällskapet perfekt. Vi drar på enkel fisketur i kvällsljuset.
Innan natten kommer har vi fått uppleva spänningen och glädjen som jag känner igen från min egen barndom. De där mystiska varelserna som plötsligt dyker upp och överraskar. Lillasyster tycker nästan det är lite läskigt när hon får känna på styrkan från en större abborre jag just krokat. Storebror stoltserar med egenkrokad abborre av mindre modell. Men centimetrar eller kilon är inte ens på kartan. De ligger hemma i facket med måttband, våg och ambitioner. Långt härifrån.
Jag ror så svetten lackar i motvinden, men kyls snart ner av kvällsbrisen. Barnen får släppa tillbaka en storabborre och se hur den snabbt som en oljad blixt smälter ihop med vattnet och bara lämnar vattenkaskader, bubblor och våra glada miner efter sig. Rastlösheten är bortblåst. Så enkelt är det. Lite kul och okomplicerat fiske, helt enkelt.
2 kommentarer:
Tjenare Nicka!
Såg du programmet om öringen på SVT1 igår (annars går den väl att se på SVT play)?
Det borde vara samma inställning till öringen och öringfisket på Gotland och fastlandskusten som den i Rio Gallegos.
Dags för våra politiker att inse värdet av ett ekologiskt hållbart sportfiske jämfört med yrkesfisket som dammsuger våra hav på fisk.
/Fredrik
hej där. Nä, igår fiskade jag på kvällen ... :) Men jag känner mycket väl till både filmen, innehållet och andemeningen eftersom det är Martin Falklind som filmat och producerat.
Visst vore det väl bra om det gick att överföra en del av tänket från exempelvis Argentina hit. Man får jobba lite på det, så kanske ...
Skicka en kommentar