Fisk med två sidor

Låt mig presentera en fisk som står för både himmel och helvete. Sarven (Scardinius erythrophthalmus) är i många fall en talrik, myllrande, glupsk och småväxt rackare som fullständigt kan ruinera ett metepass, eller åtminstone trötta ut den mest tålmodige med sina oavbrutna attacker. Små fiskar i knappa hektosklassen vräker sig storgapigt över alla slags beten. Inte ens extremt förtyngda tackel som snabbt tar ner betet i bottenslammet är någon match för huliganerna. De hinner fram och äter allt. Hela tiden. Känns det som.

Men i de svårlokaliserade vatten där man kan råka på enstaka och storvuxna exemplar är det en underbar fröjd att meta. Ettrig, med surmulen uppsyn och guldskimrande sida. Med scharlakansröda utspärrade fenor är den pampig och vacker. Det kan behövas envishet, en del taktisk mäskning och strategi för att bara hitta de stora exemplaren. Det finns många kända skärgårdsvikar, åar och sjösystem där sarvarna växer sig stora. Och det finns antagligen åtskilliga fler som inte är kända. Har du ett sådant - omtalat eller oupptäckt - i din närhet är du lyckligt lottad. Stora sarvar är helt enkelt skithäftiga. Horder av mindre sarvar är ... något mindre häftiga, om än vackra. Fast en skön metetur är alltid magi.

Fotohjälp: Josef A.