Gyttja. Djup, obändig gyttja. Vad är det egentligen som driver oss? Regn. Fukt. Blåst. Vad är det som får oss att längta och att välja den svåra vägen? Mörker. Utebliven sömn. Vilka drömmar brinner för att ge all energi? Vilka kugghjul driver maskineriet? Det finns inga lätta svar. Inga förnumstiga förklaringar som kastar ljus över hela bilden. Men glöm gyttjan ett ögonblick. Ignorera ovädret. Visualisera istället en tyst natt där himlavalvet delar med sig av oändligheten i en glittrande kaskad. Förgängliga metoriter målar streck i ögonblicken. Föreställ dig flockar av vitkindade gäss som med skränande V-formation sveper in i skymningen, över en spegelblank vattenyta. Frammana en magentasky där solen värmer en sista stund innan iskylans måne bleker mörka moln. Dimman över morgonfältet, siluetter, ljusspel och stillhet. Stunderna som etsar sin existens i tidlösheten. Episoder som överskuggar uppförsbackarna.
Är det hela sanningen om varför? Nej, bara en ynklig del. En annan liten byggkloss i fiskets livsbygge är förstås en hett eftertraktad fångst. En fångst som äntligen blir frukten av kämpaglöd, idéer, taktik och erfarenhet. Beviset på att envishet, övertygelse och rejäla regnplagg ger utdelning. Ibland.
Tack Peter - för trivsam fisketur och fotografering.
4 kommentarer:
EXAKT! Det är just vad de ej upplysta inte ser när de misstroget stirrar och skakar på huvudet när men ger sig ut beväpnad till tänderna i Regn, drivis och storm....Härlig beskrivning :-)
Tackar så mycket!
Fast visst kan man ibland fundera över om det är vi eller de icke upplysta som har vettet i behåll ... ;)
Den första bilden är ju bland det snyggaste jag skådat i fiskeväg (eller ja, överhuvudtaget) på mycket länge... Grymt!
Åh, jag bugar och bockar. Tack för en peppande och glad kommentar :).
Skicka en kommentar