Dofterna leder bort

Doften är mycket bekant. I replokalen öppnar kamraterna en påse smågodis. Jag förflyttas omedelbart till sommarens metenätter. Scopex! Godiset doftar för tusiken boostspray av typen Scopex. Lite sött, lite kaka, lite lätt unket, som alltför söta och artificiella saker ofta doftar.

Du vet hur det är med dofter. Plötsligt förflyttas man till nostalgins förlovade land. Upplevelser från förr blir färska igen. Tidsresan startar i näsan. I det här fallet behöver jag dock inte ge mig ut på någon lång och strapatsrik resa.

Några dagar tillbaka i kalendern räcker. Jag ser mig själv tillbakalutad i karpstolens vadderade omfamning. Flötestoppen lyser i stilla kväll, vippar och försvinner. Mäskdoft, daggvått gräs, ljumma vindar som för med sig försommarblomster. Dofter.
Och när jag hänger upp ett par fiskebrallor i förrådet avslöjar de alltför tydligt vilken fisk som senast vilade i mina händer. Gädda. Kanske ett uns sutare där bakom. Jag misstänker att jag är aningen skadad, men att doftorganet och signaltolkningen verkar fungera tillfredsställande.