När allting tystnar

En bit hemifrån i det magentafärgade kvällsljuset. Solen gassar och hettar, fast den är på väg ner. Vilken försommar. Det passar nästan inte bättre att ta en utflykt till bottenätarnas näste. Sutarmete i årets kanske bästa tid. Försommar, förväntan, förhoppningar. Flötets topp sticker upp en och en halv centimeter. När den lyfts tre millimeter till är jag rapp med mothuget. Till svar får jag en ilsken rusning mot vassen. Den första av kvällens lekystra sutare glider in i håvnätet och fler följer.

Tiden för filosoferande bakom kaffekoppen blir mindre än väntat. För mycket aktivitet och spänning. Och varje gång jag rör mig mot termosen händer något intressant. Jag vågar knappt lyfta flötet ur vattnet, men till slut måste jag. Kaffetörsten är outhärdlig. Med lite koffein rusande genom kärlen och en varm jacka på kroppen är kvällsmörkret bara uppfriskande. Och lysstaven på flötet rör sig långsamt i sidled. Snart böjer sig spöt och vasstråna parallellt när en maffig sutare röjer runt i det dunkla vattnet. Jag sitter stilla kvar när allt lugnat sig. Näktergalen ger också upp till sist. Total tystnad.