Oväntat utfall

Friska västvindar. Fortfarande milt och lätt molninghet. Vattnet är så grumligt som det alltid är här i skärgårdsviken. Vi anar stordåd och laddar kamerorna. Det betyder naturligtvis det oundvikliga: locket på. Sällan har så många gäddor kollektivt beslutat att stänga igen käftarna. Det är omöjligt att knäcka koden. Vi testar grunt, djupt, snabbt, långsamt, gliders, spinnerbaits, extremstora skeddrag, fånigt små beten, slamkrypande bulldawgs, magnumjerkbaits i toktempo. Allt! Resultatet är löjligt magert. Någon liten snipa nyper på, någon puff ger hopp, men det förblir segt. De följer inte ens efter. Så här ska inte efterleksfiske i friska vindar vara. Inte alls. Kocken rapporterar från Blekinge. Samma visa. Trögt.

Dag två. Vi gör helt om. Vi utmanar den i vanliga fall ännu lynnigare gösen. Det känns som ett hopplöst uppdrag, men vi behöver omväxling, ny geist. Det otroliga händer. Faktum är att det funkar. Fisket är aldrig vad man tror det ska vara. När gäddorna vägrar bita i fina förhållanden ger gösen oss en livlina. Båten ligger och rister på vågtopparna, ankaret glider, men det hugger på bottenstudsande jiggar. Till och med någon bonusgädda och ett par fina abborrar ser till att rädda äventyret till något minnesvärt. Just när sista kastet sveper genom luften inser jag att jag finner mig i situationen. Det är ju kul, fastän det inte blev vad jag hoppats på. Regnstänken mot huvan bekommer mig inte. Och det finns en skvätt kaffe kvar i termosen.