Just innan det blir värre

Hotet om piskande vindar är överhängande. Så vad gör man? Ignorerar SMHIs bud om busväder och åker till kusten förstås. Någon värre dag går nästan inte att välja. Men än så länge är vinden trots allt inte 20 m/s från nordväst. Det kommer senare. Däremellan hämtar jag upp Kenny och vi beger oss till ett tillhåll där vi får lite lä, men ändå sjögång och vindfång i huvorna. Vi delar på oss, efter att jag smugit runt med kameran. Men det är inte förrän jag lägger ner den som Kenny drar på en färgad, men tjock öring. Själv kontrar jag med en liten miniblanking i första kastet. 

Stenreveln jag försöker nå är dessvärre utom räckhåll i högvattnet och den omilda vinden. Men, medan Kenny tappar en fin fisk lite längre bort gnetar jag upp ytterligare ett par små. En är odlad, alla är tjocka. Vad äter de? Mycket verkar de äta i alla fall. 


Efter lite kaffe (Kenny får sin dos i skyddet till bilens dragkrok - perfekt muggformad, men med ett litet läckage) betar vi av en halvgrumlig sträcka och har fler kontakter innan en arg efterlekshanne försöker bita av mitt drag på mitten. Det går inte och jag leder honom till stranden för avkrokning. Även den här lille herren ser ytterst välmatad ut. Vi avslutar med fiske borta under en skyddande kant, där vinden bara krusar vattnet. 

Och just innan solen försvunnit nedanför molnbankarnas svartgråa fluff har vi flera fina hugg, en stor följare som får Kenny att gå i halvspinn och ännu fler som retar oss. En liten blank fisk biter också i rätt ände av Kennys drag: den med kroken. Den går tilbaka och vi drar oss mot bilen, just när det börjar svepa in regn i horisontalläge. Från nordväst. Nu kom det! Det riktiga ovädret.