För några år sedan var jag lika fängslad av fisket, lika besatt av magin vid kust, sjö och hav. Men nu har jag utvecklat ett större lugn där ute. Det är ett oförlåtligt misstag att undlåta sig att stanna upp, ta in, betrakta, koppla samman. Världen finns där ute. Jag vill inte glömma att reflektera, får inte glömma. Kan inte låta bli.
Tranor i närmast oändligt antal har slagit sig ner på ett fält. Snart lyfter de, försvinner och lämnar landskapet stilla. Vi stannar bilen, tittar länge, andas ut i den svala höstluften. Vi ger oss själva den här tiden, möjligheten. Någon annan kanske rusar mot vattnet för att snabbt kasta ut sitt drag. Vi vet att tiden finns kvar. Vi vet att vi kommer dit. Sen.
På våren är tofsviporna en budbärare. En början till omstart. Nu tillhör de förtrupperna som ger sig av. Över ett knallblått hav sträcker di iväg, fladdrande, oroliga. Vi följer dem med blicken, tar oss till vattnet och känner spänningen tillta. Dagen är ung, möjligheterna många. Vi går på strövtåg, testar nya platser, undersöker det som de flesta är för lata för att göra. Det är essensen av fisket. Naturupplevelsen, nyupptäckta ytor och överraskningar.
När vi når målet, destinationen innan den lika intressanta hemfärden, så är det nästan bättre än vi tänkt oss. Kaffet på strandkanten, spaningen efter fåglar, fiskar och allt däremellan. Magi. I verkligheten.
6 kommentarer:
Underbart! fint skrivet.
Jag tackar och bockar!
Nu när jag nyligen upplevt Fårö för första gången i mitt liv, får dina blogginlägg en ny dimension. Jag läser nickande, igenkännande och längtar tillbaka till den magi som du så fint beskriver...
Det du beskriver så fint i texten och med fantastiska bilder gör längta till öjn än större! Vecka 17nästa år hoppas jag återvända till öjn! Dina bilder är fantastiska och illustrerar det du skriver!
Tack, Felix. Tror att magin finns lite överallt. Fjällen, Västkusten, småländska Höglandet, Blekinges skärgård ... Vi har ett vackert land
Varmt tack! Bugar ödmjukt!
Skicka en kommentar