Knappt nollgradigt i luften, med några få snöflingor som lyckas söka sig ner mot marken. Och väl nere i vattnet är det inte mycket varmare. Drygt noll celcius och strömmen drar benen åt sidan i det tunga vattnet. Nä, här blir det inte lätt att få något.
Men, det är något som gör att jag - trots iskalla tår och stela fingrar - står här och njuter i fulla drag. Det är något här i det ensliga som drar mig ut, gång efter gång. Isande vatten slår mig i ansiktet. En våg dyker upp från ingenstans och dunkar hårt in i bröstet. Jag hoppar, för att undvika någon av de högsta svallen, landar och får nästa våg rätt in i sidan. Det ser säkert lustigt ut från stranden, men den är tom. En häger flyger över mig, en havsörn seglar längre bort.
Till slut blir det ändå för tungt att balansera de kalla fötterna på slirig botten, med hundrakilosvågor som knuffar mig inåt och en vind som vill lyfta bort kapuschongen. Mina bedövade tår tackar mig, när jag klär om och sätter mig i bilen med en kopp termoskaffe.
Men, vid det laget har redan en silverfilur varit uppe och vänt. En snabb mobilbild, genom den vattentäta påsen, ännu kallare fingrar och åter med fisken. Noll grader, men inget nollresultat. Det värmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar