Det är dags för höstens version av den både trivsamma och prestigefyllda tävlingen Pike Open, sponsrad av ABU Garcia och arrangerad av Jakt- och fiskebutiken i Västervik med de alltid lika trevliga och välorganiserade Jonas och Tom i spetsen.
Två dagars gäddfiske bland kobbar och skär, i vikar och på flader. Grynnor, vassar, stenskravel och djupkanter … Alla möjliga gäddmiljöer står till buds. Det är ett taktiskt rävspel för de mest hugade. Visst, vi vill prestera, men inser också att det är svårt att konkurrera fullt ut när man är på bortaplan och har på tok för lite tid till förberedelserna. Men envishet, stora mängder mörkrost och avsevärda mängder beten och idéer har vi. Det absolut viktigaste för oss är att ha kul och må gott i båten.
Som så många gånger förr visar sig tävlingsvattnet sig från en knepig sida. Gäddorna surar. De stor, som vi förstås vill åt, gömmer sig. Effektivt.
Våra stugvänner, som också tävlar för ABU har en förstadag som är ännu segare än vår. Vår gameplan omrevideras en smula när vi får rapporter om hur det vekar ha varit i vissa av de andra zonerna än den vi fiskade i. En ny dag randas, då starten sker innan gryningen och nya krokar är vässade.
Det är usla förutsättningar. Stiltje och dimma. När dimman lättar gör den det tack vare en gassande sol. Skarpt solsken, rakt ner i det glasklara vattnet. Gäddorna är truliga och oerhört svårtrugade. De rovfiskar vi får att bita är för små. 70 centimeter är minimimåttet. 68 centimeter tycks vara en vanlig längd. Att det ska vara så svårt.
Kaffet sinar och när eftermiddagen kommer står vårt hopp till en sista drift längs en intressant sträcka. Vinden har äntligen satt fart, solen gömt sig och det finns aktiva gäddor i havet. Men, vi hinner inte riktigt få igång dem. En fin gädda följer Lasses drag, jag tappar en annan och inte heller Stefan lyckas få en gädda med de där efterlängtade poänggivande centimetrarna på rätt sida strecket.
Några team har förstås lyckats förträffligt. Det är bara att buga och gratulera. Imponerande fångster som uppenbarligen är frukten av fungerande strategi och väl genomförd taktik. Vi kyler ner våra överhettade hjärnor med en sval dryck i stugan innan det är dags att börja ladda för nästa gång. Och för en massa annat trivsamt fiske förstås. Jag har en del saker på gång. Nu är det bara den eviga fienden tiden som måste blidkas.
P.S.
Så här ska de ju se ut. Var höll de hus?
Så här ska de ju se ut. Var höll de hus?
2 kommentarer:
Var ute längs den Gotländska kusten idag som av en händelse högg de gröngula krokodilerna, något som iaf för mig har varit lätträknade gånger. En riktigt bastant exemplar först senare en fin fisk till i 4-5 kilosklassen. När man är ute med grejor som inte är avsedda för gäddfiske, speciellt som här med den första som var större kan bara en sak hända när draget sitter i mungipan, det och beteslåset blir kvar där och tänderna klipper lätt av linan...
Finns det nån forskning på vad som händer med en gädda som simmar iväg med draget kvar i munnen?
Tror du att fisken klarar sig tills draget "växer" bort om det sitter på sidan av käken?
Eftersom hugg av gädda åtminstone för mig är så ovanligt så tycker jag nästan att det är lite läskigt eftersom jag inte fiskar med gäddgrejor, men visst det skulle ju vara roligt för variationens skull om de ökade i antal....
ps Restaureringen av bäcken i Klintehamn blev inte alls bra som jag sa tidigare, man kan närmast konstatera att det gick åt "he....." trotts tydliga anvisningar, antar att det bara är att göra om.
Ha det
Tomi
Hej Tomi.
Jag vet att renoveringen av ån görs om lite eftersom det blev lite kommunikationsproblem. Det löser sig säkert till det bästa.
Jag vet inte om det finns särskild forskning på det där, men jag tror att en hyfsat bastant gädda skakar loss det där betet rätt snart. Så länge munnen går att öppna och stänga klarar den det nog rätt bra. Mest är det kul och bra, men klart att det kan överraska med en liten krokodil mitt i öringsjakten. :)
Skicka en kommentar