Soliga, salta stänk

Långsamt rör jag mig framåt. Vattnet når mig till låren. En iskall Östersjö rullar in och stänker i ansiktet. Jag slappnar av, men förblir alert. Den bleka vårsolen värmer i ansiktet och gravänderna som sveper förbi strålar av färg i det klara ljuset. 

Små, knappt märkbara, stötar ökar min grad av vaksamhet och koncentration. Vågornas kalla vatten smakar salt. Där! Där ser jag den. En öring följer mitt bete, som vore den fastkopplad efter trekroken. När jag stannar betet under spötoppen hugger den till slut på riktigt. Den första öringen är en liten blank filur i 40-centimetersklassen. Inget att skriva hem om egentligen. En pimpelfiskad öring. Mobilbilden visar spralligheten. 

Bakom vågsvallet finns en liten gryta där vattnet är en halvmeter djupare. Kanske är det en aning varmare också. Det får jag aldrig veta, för min termometer ligger kvar i bilen.
Där faller nästa hugg. Det är en rullande, segare, öring. En utlekt liten bärnstensfärgad fisk. Vacker och värd sin frihet. Jag krokar av henne med peangen. Glupsk var hon också. Ett rätt stort bete var ingen match för den här hungriga havsöringen. 

Solen gassar. I en av årets hittills få dagar med temperaturer som når över femgradersstrecket är kroppen lätt att få ner mot en belyst sten. Motvililgt avslutar jag så småningom fikapausen och tar mig ut i den svaga nordanvinden igen. Det har mojnat och jag inser att det bara kommer bli svårare.  Snart hugger en fisk på kort lina, men släpper illa kvickt. En annan följer efter, ointresserad och försiktig. Till slut krokar jag en pigg och hoppvillig blanking som jag leder in och lossar. 

Sol och salt. Ingen värme att tala om, men en annalkande vår. Till och med koltrasten har vaknat till och sjunger en serenad i den rodnande kvällen. 

Nu kan det bli lite bloggpaus ett tag. Jag har lite annat på schemat. Håll ut. :)

Missar i massor, men ...

Som en turbospetsad blixt kommer en öring på tvären genom vågsvallet och slår till mitt bete. Den efterlämnar en stor virvel och ett drag vars trekrok fastnat över linan. Den lämnar också mig förvånad. Här har jag fiskat en timme i bästa tänkbara förutsättningar och haft noll hugg. I samma ögonblick som jag egentligen bestämt mig för att ge upp kommer den från ingenstans. Men, så funkar ofta öringar. 

Jag tar en kaffe i flygande fläng och siktar mot nya mål. Efter en behaglig promenad under grå himmel når jag nästa mål. 

Snart har öringarna nästan drivit mig till vansinne. Jag tappar räkningen på hur många superförsiktiga pet och följande fiskar jag har. De är här ute. I massor. Men de verkar mest vara här för att jäklas. Speciellt hungriga är de uppenbarligen inte. 

Till slut landar jag en liten rackare, som hugger på ett bete som i stort sett står still i vattnet, under spöspetsen. I nästa kast krokar jag en drygt halvmeterlång som istället biter hårt och resolut när betet har high speed. Ja, med hjälp av den sprillans nya rullen jag dagen till ära är ute och motionerar. En Revo MGX high speed. Liten, nätt och alldeles fantastisk. 

Med lite bättre självförtroende tror jag att det börjar ordna upp sig. Jag pausar bland gråkalla strandstenar, lyssnar till korparnas skrän och ser hur en flock med vigg landar. I den behagliga ensamheten vandrar jag ut i vågskummet igen. Tror att jag knäckt någon slags kod. Men, öringarna fortsätter att gäcka mig. Ett helt koppel fina fiskar följer ända in. Jag testar olika tempon, långa vevstopp, hetsiga knyck. Jag byter till och med drag – något jag sällan håller på och ödslar tid med. Men inte det mest välavvägda mothugg eller en nyinköpt, kemvässad krok förmår hjälpa mig.
En sekund - på sin höjd - sitter de kvar. Mest är det puffar och kvick förföljelse av draget. 
Men, jag kan förvåna mig själv med envishet och dedikation mellan varven. Jag ger baske mig inte upp. De är ju här. 

Hugget är relativt mjukt och försiktigt, men i samma lilla stund som jag lyfter mitt spö brinner det till. Öringen, som snart blir landad fisk nummer tre för dagen, hoppar, rusar och bänder ursinnigt. Det finns tydligen kraft, trots den låga vattentemperaturen. Varför de ska vara så förbålt svårtrugade får jag dock inget svar på. Korpen kraxar och vinden viner. Men en 62 centimeter lång öring glider in i strandbrynet, där jag knäpper en bild innan den får simma tillbaka.


En matfisk åker med hem också. För när ännu en fin silversurfare sitter kvar och har en perfekt storlek för morgondagens middag, bestämmer jag mig att skatta havet på en av alla de fina fiskarna. Färsk, egenfångad mat.
Jag tappar fler än jag landar under korparnas överinseende. Men rullen går som smort och jag njuter i de få plusgraderna. 

Kom ihåg vårens regler

Allt fler vågar sig ut på kusten, när de ljusa timmarna blir fler och temperaturerna behagligare. Jag inser också att allt fler som inte tidigare hanterat ett spö vill ut och idka umgänge med naturen. Gott så. Men, det är ibland lite si och så med kunskapen om lagar och regler. 

Jag ber alla er därute att läsa på reglerna och gärna sprida ordet till era kompisar, kusiner, fiskande mostrar och lomhörda grannar -kort sagt: alla som tänker fiska runt vår kära ö. 




GÄDDA

Gäddan är fredad från 1 mars till 31 maj. Skulle du råka kroka en ska den direkt släppas åter. Du får inte hålla på och kladda med vägning och trams. I med den bara - och fiska någon annanstans. Vi behöver många, många fler gäddor på kusten, för en bättre ekologisk balans (och gärna för ett framtida roligt fiske också!).
Resten av året gäller att du ALLTID måste släppa tillbaka gäddor över 75 cm och under 40 cm. Släpp helst alla, förresten (även om du enligt lag får behålla tre stycken mellan 40 och 75 cm). 

ABBORRE
Också abborren är fredad från 1 mars till 31 maj. Får du en under dina kustäventyr ska den släppas tillbaka omgående.
Har du funderingar kring fler arter och regler kan du alltid läsa mer på www.lansstyrelsen.se/

FÅGELSKYDDSOMRÅDEN
Många sportfiskare verkar tyvärr vara dåliga på att läsa skyltar och informationsmaterial. Gotlands kust har många fågelskyddsområden. Inom dessa får man inte gå, stå, krypa, fiska eller vistas. Tiden varierar, men väldigt många områden är fredade från 15 mars till någon gång i juli, för att häckande fåglar behöver vara ifred. Kustbevakningen eller polisen kan givetvis rycka ut om du inte sköter dig, men egentligen handlar allt bara om lite god vilja och vaket beteende. Eller hur?

Kusten väntar, med eller utan fiskegrejor. Vi ses och hörs. Må gott där ute.