Kompakt grått, kompakt silver

När vinden lagt sig ligger fukten tung över havet. Ett grått täcke av mildvinter som bäddar in allting i en tyst känsla. Visst rör sig trädkronorna lite. En svag vind flyttar regnskyarna över landskapet. Östersjöns svall är ännu i rörelse efter ett par tuffa dygn. Det luktar öring.

Förmiddagen har redan förflutit. Lite för mycket att stöka av, för att en heldag ska vigas till trevligheter. Och framemot eftermiddagen är det redan kväll på något förunderligt sätt. 
Jag styr stegen ner till en sträcka jag inte fiskat på mycket länge.
Att det finns öring här behöver jag inte tvivla på. Efter några kast kommer första stöten. Tänk, att en sådan liten rörelse i linänden kan fortplanta sig via multirullens härliga direktkontakt och vidare in i själva nervbanorna. För så känns det när värmen och vaksamheten ökar och sprids. Snart sitter första fisken där. Den snurrar, lever an och gör motstånd, men kommer snart närmare. 

Dryga halvmetern lång, pigg och rask. Den har några skarpmärken på sidan. Det ser faktiskt ut som om den suttit fast i ett nät, men tagit sig loss, med bara några fjäll som förlust. Jag lyfter kämpen ur vattnet som hastigast och krokar loss den.

Jag förflyttar mig. Det är som om skymningen redan är här. Regnstänken som faller förstärker känslan av ödesmättad sluttamp. Jag vet att jag inte har långt tid på mig nu, men jag vet också att jag nog hamnat rätt nu. Här ser det ännu mer lockande ut. Redan i kast två eller tre petar en öring till trekroken, just under spöspetsen.

Jag vinglar ut mellan ett par stora stenar och svajar lätt i vågorna. Jag känner hur öringarna petar, undersöker och jagar mitt drag. Jag överdriver. Ännu snabbare tempo,  ännu längre vevstopp. Då slits nästan spöt ur mina händer. Ett stenhårt hugg – åtminstone för att vara december. Den rusar och gör till och med ett graciöst hopp över ytan. 

Den silverblanka skapelsen är vacker, välmatad och ungefär 62 centimeter lång. Kanske någon centimeter till. Jag mäter inte exakt, utan vill förvissa mig om att den får simma ut och jaga vidare. Nu är det på gränsen till kväll, trots att jag nyss anlände.
Jag har bara min något brusiga kompaktkamera med mig. Det får duga så. Nu är det kaffedags.