En touch av vår

Stenarna i strandbrynet är fortfarande klädda i snöhattar. Och det eviga lågvattnet är omutligt. Vinden är, ärligt talat, kall som den sega vintern. Men. Solen. Den är framme och visar oss vägen. Någon gång måste det väl bli vår, kan man tycka.

Av en massa skäl behöver jag en tur till frihetens domäner. En halvdag på kusten, där sälta och vind letar sig in i näsborrarna är balsam för själ och tankar.

Efter några trägna försök inser jag att havet må vara vackert att titta på idag, men att dess invånare är synnerligen osamarbetsvilliga. Inte en fena. Jag dricker en kopp svart brygd och bestämmer mig för att byta lite taktik. De vanliga fiskeplatserna är nästan torrlagda i rådande vattenstånd och vattentemperaturen likaledes låg.  

Jag har tacklat ett spö för lite extra långa kast ut över större djup. Med fördel kan man köra med många danska öringsfiskare favorit: genomlöpsdrag. Ska jag vara helt ärlig tycker jag i regel att det är lite för bökigt. Ett enkelt beteslås, på med ett drag och kör bara, brukar vara min devis. Men, det finns givetvis fördelar med lite krångel. Långa kast och beten som skär fint genom vågor och vind. De klarar i regel hög hastighet, såväl som knyck och vevstopp. Nackdelen med kompakta beten av den här typen är att de klarar långsam inspinning på för grunt vatten lite sämre. Ge och ta. Yin och Yang.

Konstruktionen gör ju också att en krokad öring bör ha lite svårare att bända sig loss. Nu har dock öringen fler trick i sin låda. Den kan skaka, hoppa, snurra eller bara lossna som genom någon magisk försyn.
Hur som helst dänger jag ut en MO Inline, 24 gram i vågskvalpet. En gång, två gånger, trehundra gånger. Idag är det svårt.

Till slut nyper det faktiskt på en silvrig liten gynnare. Jag krokar av den i vattnet och släpper den åter för tillväxt och bus i det kalla blå. Jag har laddat batterierna. Det får bli fler och längre äventyr framöver. När jag kliver i land hittar jag en död storspigg och tycker mig ana vilken förlaga mitt bete har. 

Inga konstigheter. Tafs av fluorocarbon. Glöm inte pärlan eller gummistoppet som skyddar knuten. Och kolla linan ofta. En skadad fluorocarbon eller nylonlina brister garanterat i fel ögonblick.