Det är trevligt att jag får ta emot glada, men undrande, hälsningar om varför bloggen är så stilla och tyst. Mitt i detta inferno som kallas april, påsk och öringstider.
Förklaringen är att jag visserligen jagat silverraketer, med både framgång och motgång – i sedvanlig ordning. Jag har också, under de senaste åren, alltmer blivit lite försiktigt skrämd av anstormningen fiskare under den mest intensiva perioden.
Jodå, nog räcker kusten åt alla än så länge, men det känns ändå aningen märkligt att se minibussar med fiskare vältra ut till höger och vänster. Jag kan känna mig lite ... nästan blyg och tappa lite av fisklusten då.
Av den anledningen var det lite lättare att fatta beslutet att upplåta ett ental dagar åt helt andra nejder än hemmakusten. Jag kanske hinner ikapp och kör ett par retrospektiva inlägg om silverfiskar, men för tillfället har jag ägnat mig mer åt annat glitter.
Tack för glada tillrop och på återseende inom kort via denna bloggutpost i myllret. Må era fiskar vara er nådiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar