Ibland kommer det glada rapporter som förtjänar uppmärksamhet. Som den strålande nöjde Niklas som mejlar mig en glädjande berättelse. Hans första blanking från Gotlandskusten är ett faktum. Några enträgna försök, några frågor om hur och varför. Så plötsligt sitter den där. Den känslan går inte att återberätta - det vet jag så väl.
Eller när Patrik, som varit från fisket ett tag, plötsligt påminner om sin existens medelst en reseberättelse från Vätterns såphala klippstränder. Tillsammans med sin far brukar han göra en resa dit i novemberkylan. I år verkar insjölaxarna vara på gång. De tappade visserligen den största, men det hänger man väl inte läpp för när bland annat den här 4,8-kilosfisken glänser i höstljuset.
Så när ett par dagars hektiska tidsschema bara räcker till fiskekonversation i digitalrymden och några planeringar i huvudet får man skina upp av delad glädje. Det finns alltid en lycklig fiskesjäl där ute. Och dessutom höjer det pulsen och man blir mer taggad. Här ska fiskas!
1 kommentar:
Japp riktigt skön känsla var det :-)
// Niklas
Skicka en kommentar