Plötsligt händer det

I mildvintrigt paradväder är vägen ut en prövning. Det spritter i kroppen av rastlös fiskelängtan. Men destinationen är en aningen negativ överraskning. En kvartett fiskare har redan betat av hela sträckan när jag anländer. Det tillhör minsann inte vanligheterna på ön. Jag hänger inte läpp. Istället låter jag nämnda läpp få gå i klinch med en het java och testar lite längre bort, men vattnet känns för stilla. I glasklart vintervatten och solsken ska det till rejäl Triss-flax för att få slagläge på en havsöring. Jag har ett personligt rekord i 14 Trisslotter på raken (under en lång tidsrymd förvisso) utan vinst. Den femtonde gav 25 spänn. Det är alltså inte läge att utmana Fru Fortuna mer än behövligt.

Nya vidder, grövre sjö. Jag vädrar havsluft och förhoppningar. Och plötsligt händer det - i den verkliga världen, långt från imbecilla drömmar om rikedom. I kalla Östersjövågor finns lyckan och upplevelsernas rikedom.
Jag byter inte bete på hela dagen. Jag bara svingar och blir blöt när vågorna slår in under vadarjackan och ner i vadarbyxornas värme. Men med den förtrollning som kustfisket kan innebära vissa dagar dumsmajlar jag bara. När jag landat min andra fisk grämer jag mig en stund åt en tappad som möjligen var lite större. Men fisk nummer tre som är en höghoppande vitglänsande underhållare får mig tillbaka i fisketransen. Två får åka med hem. Havet får behålla sina andra vänner. Så plötsligt händer det, trots allt. Den där känslan av fullkomlighet och lugn, mitt i fiskefebern, infinner sig. Jag kostar på mig en extra kopp kaffe i en sval eftermiddagssol.