Öringträff och öringsmissar

En liten tillbakablick på den årliga Öringträffen är på sin plats. Jag har sällan några ambitioner att tävla med mitt fiske. Fisket är alldeles för roligt, utvecklande och allvarligt för att man ska tävla bort det, tycker jag. ;) Men en gemytlig träff där man i lag tävlar om vem som har kunskapen och den lilla extra flaxen att få den mest välkonditionerade fisken är svårt att motstå. Speciellt när man får slå sig i slang med en massa glada fiskare på kvällen, efter invägningen. Fiske, fiskesnack och en god öl. Topp!

Jag fick äran att bilda lag med öringsrävarna Centha och Peter. Vi gav oss iväg hyfsat tidigt, med Centhas bil fylld till bristningsgränsen av fiskegrejor, mat och fika. En riktig grill, stolar och allt annat som behövs för att överleva en dag i vildmarken.

Visst lurade vi upp en kvartett firrar av hyfsad kvalitet. Men ingen av de fenförsedda kom i närheten av vad som krävdes för att kamma hem förstapriset - en Ålandsresa med stuga, fiske och trevligheter. Att jag inte skulle få den där drömfisken var långt ifrån oväntat. Jag har lurat något tiotal fina öringar under säsongen som snart går mot sitt slut, men ingen har varit havsöringen med stort H. (Vänner i mitt sällskap har däremot dragit på några fina bitar). Så oddsen för att den skulle simma förbi mitt drag under en tävlingsdags ynka timmar... Ja, du fattar förstås varthän jag är på väg i tankegångarna. Men desto bättre att mina glädjerynkor på kinderna sträcks ut av en dag på kusten och en kväll vid ljug- och fiskepratbordet.

Epilog: Stort grattis till alla fiskare som lurade fina öringar och tog hem priserna. Det var tufft med en vind som vred över till en knixig nordost lagom till starten. För så är det alltid på öringträffen. Antingen bleke och dött vatten, eller upprörd nordan som röjer ner längs kusten och river upp.