Vikten av att inte lägga vikt vid vikten

Den fuktiga luften hänger som en blöt tältduk över mig när jag ror ut över vattnet. Hoppet om en uppklarnande himmel dör med det tilltagande mullrandet från åskan vid horisonten. Efter ett femtiotal årtag är jag övertygad om att det inte är en eka, utan en ångbastu jag sitter i.

Massor av pigga smågäddor hugger vilt och sprätter vatten över mig när jag försöker kroka loss dem så varsamt som möjligt intill relingen. Till och med kaffet får en dusch och min svarta brygd späds ut till odrickbart skick. Ny kopp, ny ankring. Några loja abborrar följer den lilla jiggen, men ytterst få visar något verkligt intresse för att käka lunch. Jag själv är däremot uthungrig. En pastasallad slinker ner medan något tiotal tutande tranor landar lite längre bort. Åskmuller och fågeltutande. I övrigt tystnad.

Jag lokaliserar ett litet parti där abborrarna är huggvilliga. En stolt ryggsegelfisk knycker och drar. Den följs av ett koppel stora kamrater, men får snart ge upp kampen. Jag håvar den och kan konstatera att den är riktigt lång. 46 centimeter abborre är ingen dålig bit. Men den här rackaren är gammal, grå och sliten. Den är mager och på tydlig tillbakagång. Åtskilliga storabborrar från vitt skilda vatten brukar ha en matchvikt på runt 1,7 eller 1,8 kilo med den här längden. Ofta rör det sig förvisso om förleksfiskar, romstinna och välmatade. Men även en mer normalt konditionerad abborre på 46 centimeter borde väga runt ett och ett halvt kilo. Den gamla kämpen i håvnätet väger dryga kilot ...

Hade det nu varit vikten i exakta gram som hägrade hade jag antagligen slagit mig för pannan med håvskaftet eller åran. Men jag är inte på storviltsjakt. Jag suktar inte efter rekordfiskar. Jag njuter av en dag på sjön, mår bra av stillheten och ror långsamt under en regntung sky. Förblindade av sina mål och måsten är det många som missar upplevelsen. Jag har lovat mig själv att inte gå i den fällan.

När åskmullret övergår i tunga dunder bakom skogen och de första regndropparna kommer går jag i land. Den gamla abborren simmar åter bland sina artfränder. Jag tvivlar på att vi någonsin ses igen. Regnet mot bilens vindruta är hårt och tungt nu. Jag bara ler. Det blir en perfekt kväll för ett glas gott vin.