Tunga påskutlägg

På hemmaplan är påskkusten ytterst välbesökt av havsöringssugna. Därför kändes det skönt att betvinga några feta gäddor på andra sidan havet. Västerviks skärgård är stor, djup och stundtals svårfiskad. Det är inget mängdfiske på våren. Däremot finns det öppna ytor som räcker och blir över. Små glon och byttor i ytterskärgården, grumliga, växttäta vikar i innerskärgårdarna och häpnadsväckande djupvassar mittemellan. Det blir variation. Från tålmodigt gnetande med bulldawgs och storjiggar i branterna - till rappt hemvispade jerkbaits på knappt meterdjupt vatten.

Jag bara stormtrivs i en under lång tid saknad situation och dricker kaffe på löpande band. Mellan varven smäller det tungt i spöna, virvlar höjer blodtrycket och solen gassar dagarna i ända. Det är en skön samling fiskelymlar som bänder kolfiber och ljuger i stugan. Båtarnas besättning mixas av unga entusiaster och erfarna ringrävar. Alla med dedikation och fiskeiver, alla med sina egna teorier, egna favoritbeten och unika tekniker.
Jag fiskar hårt och plåtar ofta. Gäddfisket varierar, liksom vikterna på fiskarna. Anders kommer på plats och drar en 101 centimeter lång fisk som väger 10,4 kilo. Min 102-centimeters väger tre kilo mindre... Men även några härligt tjocka, urstarka gäddhonor biter över mina beten. Några tunga utlägg senare värker det lite i händer och axlar, men påsksmajlet når ända ut till äggskalet.