Det gäller att skynda sig med sommarens förrätt. Själva huvudrätten - högsommaren - kommer senare. När grönskan är som mustigast och försmaken av en eventuell och ofta efterlängtad, tryckande, värme kommer på visit vill jag känna närmare på den, innan den glider mig ur händerna igen. Små fiskar är ibland förvånansvärt glupska. Stora fiskar kan vara lika förvånande försiktiga och nyanserade. Alla variabler och möjligheter gör fisket stort. Det går aldrig att veta något med bestämdhet. Vem kunde ana att jag skulle ha rosa beten med röda krokar i lådan? Vilken vettig fisk skulle tro att den var mat? Nä, men nu är fiskar inte just "vettiga". Inte alls.
I perfekt samarbete ordnar den rosa galningen och den lilla abborrjiggen middagen. Två fina fiskar räcker. De andra får simma och jaga vidare. Med lite mer lugn i kroppen kan jag dra mig tillbaka till kammarens jobbhög och det annalkande ruskvädrets påhälsning. Men även utan pollenallergi är det en kliande årstid. Så många fiskarter, så många metoder, så många möjligheter. Och alltid på tok för lite tid.
2 kommentarer:
Haha Nicka!!! Vilket gulligt bete, ett sånt vill jag ha. Har en Kussin i Småland som fyller 6. HON önskar sig just ett sånt, ett rosa med röda krokar ;)
Snart står jag på holmen igen o petar med påken i vatten ytan.
F
hehe. Rör inte min lilla rosa. Skynda dig "hem". Det är stordåd på gång. ;)
Skicka en kommentar