Nu över till något roligare - även om förra inläggets debatt kvarstår som en aktuell fråga. Har du lagt märke till hur mildväderkänslan försvann i ett kast? Det hände ungefär samma timme som jag satt och kvällsmetade och förundrades över en aldrig sinande sommarvärme. Deppigt, kan några tycka. Härligt, tycker jag. Det öppnar ju bara nya portar mot tillfällena där ute.Långsmala gröna jägare med vassa tänder kommer nog bli målet på någon tripp här och var. Tillplattade och sällsynt glupska bottenskrapare väntar runt hörnet ... bara för att nämna ett par lockande uppdrag.
En långtråkig väntan, frustar öringsfanatikerna. I helskotta heller, säger jag - som ändå älskar de blanka mer än de flesta. Men den säsongen räcker och blir över under tre fjärdedels år, eller mer. Det skulle inte falla mig in att tillbringa ett par månader med öringsspöt, ett par månader med matchspöt och flötestuben och resten i otålig väntan. Jag är rastlös så det räcker. Och utan gäddfiske, plattfiskmete, några karpar, höstabborrar, eller vad det vara må är jag en halv fiskare. Dessutom vankas lite värmande fiske i både bokstavlig och metaforisk betydelse. Men det är senare det. Nu är det höst. Härliga höst. Här finns inget tid att förlora. Jag tänker inte vänta på ett tåg som aldrig stannar på perongen. Det är läge att hoppa på i varenda kurva. Men de mer somriga metegrejorna ligger färdigtacklade i röran. Vädret får - som så många gånger förr - avgörandet i slutänden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar