Kastet innan uppehållet

Havet böljar uppåt, på något sätt. Sedan i helgen har det krupit upp ett par decimeter, verkar det som. Stigande vatten, rätt vindriktning och lite lagom gråväder får mig att studsa upp och ner. För att klämma in en liten räd till havets steniga paradis tvingade jag mig själv till ett nattligt jobbpass. På så sätt gick det att smita emellan med en liten stunds öringsjakt under förmiddagen. Nu vankas ett par dagars inspelning i studio och trumstockar istället för grafitspön. Alltså: jag måste känna lite på vårkusten innan det blir stopp för ett par dagar.

Som tur är har vinden inte riktigt mojnat ännu. Isen är väck. En liten gnutta gråvit snö ligger och skäms i skuggan. Annars vinterfritt, åtminstone i det här lilla området.

Det är inte ofta det händer, men ibland; Första kastet ger ett härligt bevis på liv. En öring följer efter och jag ser hur den öppnar munnen och hugger mitt drag. Tyvärr gör mothugget ingen verkan.

Öringen kastar sig iväg och sprutar brackvatten på turbomanér. Men jag gissar att det finns fler i området. En kvart senare sitter den. En blank, sprallig salmo trutta, som får ligga på kylning på snöfläcken en liten stund. Jag slutar kasta och nöjer mig. Nu kan jag vrida upp volymen i lurarna och slappna av. Speciellt eftersom vattnet nu åter ligger blankt och svårfiskat.