2010-03-19

Vårdagjämning - på riktigt?

Jag har annat i tankarna, och planer som går i motsatt riktning. Men när Josef lockar med en rekognoceringstur där öringsprylarna ingår i utrustningen är jag inte överdrivet svårövertalad.
Kaffet puttrar tidigt på morgonen och efter några kalla konstateranden om att massiv is och snö härskar lite varstans är det dags för en ny kopp kaffe. Eller två. Men därefter står vi i vadarna och njuter av tofsvipans vingel, strandskatornas pip och gravändernas sisslande inflygningsljud.

Inte en fena, i fint vatten. Smältvatten längs stränderna förbättrar inte temperaturen, inser vi. Ett annat ställe: massor av folk. Vad är detta? Kusten ska vara tom, en veckodag i kalla mars.

Antagligen är jag själv delaktigt skyldig till den massiva invasionen som Gotlands kuster numer drabbas av under våren. Det är bara mars. Värre lär det bli. Fast, förstås: många skärgårdsfiskare, eller skåningar skulle le i mjugg åt vår "trängsel". Det är gott om plats. Men inte desto mindre lite oroväckande inför framtiden. Tomheten och det ödsliga är ju vår fördel, det vi själva njuter av och lockar andra med. Vi behöver den tomheten.



Fina vågor i rörelse över sten och t
ång, kalkgrummel i kanten. Nu måste det väl hända något. Säkerligen en eller ett par plusgrader i vattnet. Jodå. Snart står Josefs spö i böj. En tvåkilosfisk, med en försiktig antydan till guld på sidan. Många (för att inte säga de flesta) skulle kalla den för blank. Men i helsicke heller. Den lekte i höstas och har blankat till sig och ätit upp sig. Inte desto mindre: besa. Josef släpper den och vi fiskar vidare.

Sista stället innan tiden runnit ut - aldrig har vi sett sådana ansamlingar av borstmask på våra kuster. Kanske anar öringarna några tiotal meter längre ut vad som finns där vi trampar runt.

De puffar, smyghugger, följer och jäklas. En drös fiskar på rätt liten yta. De höjer temperaturen i tilltagande vind och ger oss härlig fiskeunderhållning. Vi kan snart vandra mot bilen med stolt hållning och goda miner. Vårdagjämningen nalkas kanske ändå.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som vanligt, underbar läsning Nicka. Får se om man har turen att kunnda landa hemma på öjn under påsk eller not !

J.Domnauer

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar för dina uppmuntrande ord! Öjn är ju alltid värt ett besök, inte sant? :)