Botemedlet mot för mycket

Jag muttrar lite. Just nu, när jag som mest vill vara ledig och fiskbar, är jag istället mer uppbokad i tajta deadlines än någonsin. Alla jobb tycks ha ramlat ner över mitt tilltufsade huvud i detta nu. Visst, jag är glad att jag har jobb att göra. men det innebär att bloggandet får vila en del. Får jag en lucka vankas det snarare fiske ...

I vanliga fall brukar jag tycka att slutet av april är lite för kvalmigt och platt för att kustfisket ska locka mig. I år är det annorlunda. Vintern har flyttat fram det mesta och kusten lockar mig ännu. Nu är jag livrädd att sommaren ska komma på ett kick, sluka fiskemöjligheterna med hull, hår och lämna mig i ånger och tomhet.

Mig närstående − och mycket välkända familjemedlemmar − låter dock meddela att jag är lika nipprig varje år vid den här tiden. Eller vid varje tidpunkt, vid varje årstid. Alla år. Oavsett väderläge och temperatur i vattnet.

Men, havsöringarna radar upp sig längs kusten. Jag har själv sett och känt det. Rapporter vittnar om samma sak. Det största problemet är tiden, men även utrymmet är snålare tilltaget (som jag nog understrukit tillräckligt den senaste tiden). Men alla andra arter som drar i mig då? När ska jag hinna?

Det finns bara en sak att göra – ta ett break och rensa huvudet. Jag jobbar bättre då. Ett break (som inte är musikrelaterat) får man bäst medelst koncentrerat fiske någonstans. Frågan är bara var, vilken art och hur. Gone fishing, helt enkelt. Vi hörs snart. 

Kallt till varmt

April är som april mest brukar. Tunga snöklumpar i nordanvinden ena dagen och paradväder med kvittrande tättingar i solskenet någon dag senare. Sällskap efter sällskap väller ner på kusten. Peter S. rapporterar aningen uppgivet att det inte finns plats någonstans, men till slut hittar han rätt. Folktom plats, fisk på kroken. Johan R. med sällskap får bilproblem istället för silverjakt på agendan, men tar en fin revansch dagen efter med en silvrig kanonfisk. Jag putsar fönster, städar upp efter hantverkare och smiter iväg en snabbsväng. En stark besa kliver på och får posera lite i motljus. Mobilkameran hanterar förutsättningarna på sämsta tänkbara sätt, men vad gör det? Fredrik M. låter meddela att polaren tar en blänkare på första kastet. Är det inte typiskt april? Antingen ingenting, trots hårt slit och kämpainsatser, eller så kommer det löjligt lätt.

Vinden drar från bättre håll nu. Det kanske går att klämma in en timme till. Eller två, helst.

Bildsköna fiskar

Ett par bilder från Öringträffen kan vi väl kosta på oss i vårens ljusa tid. Först Team Wombat med segrarfisken som hade en fultonfaktor på 1,33. Därefter domare Törnblom, som utom tävlan och i klassisk stil drar till med en praktöring. (Klicka för förstoring - gäller bara fotot, inte själva fisken ...).

Under och efter Öringträffen

Det blåser ganska hårda morgonvindar när öringsjägarna drar igång. Jag rumsterar i hemmet och laddar inför resultatjobbet. Undrar hur det går där ute. Sparsamma rapporter. De flesta tycker att det är svårfiskat. Kringflytande växter, hård vind, småsega öringar. Några andra verkar nöjda. Det kan gå hur som helst. Men givetvis blir min längtan för stor. Under svepande sångsvanar och flyende molntussar tar jag mig ner i vattnet. Bara en kort tur.

Jag hinner knappt komma i vattnet förrän en mycket vacker besa hugger. Brunrödfläckig och stark. Jag ser till att sätta tillbaka den fortare än kvickt. Sneglar på klockan. Ännu tid. Några steg senare, några kast ytterligare och en ny fisk biter. Den är blank och vit som svandunen där uppe. Kanske hyfsad fultonfaktor, men jag tävlar inte och är inte hungrig. Jag släpper den och går mot bilen. Hinner åka och fixa en kaffe innan invägningen. På vägen ner stannar jag och fotograferar en kille som lycklig och aningen stressad kanar upp en liten blanking i strandgruset, inför publik.

Jo, jag har ännu tio minuter på mig. Drar ett par kast nedanför vårt tillfälliga sekretariat och lyckas med konststycket att göra ett litet hattrick. Hugget kommer nära. Hårt. Den är en återblänkare som hoppar och far an. Klart den får simma vidare.

 

Vid invägningen visar det sig att några lyckats alldeles förträffligt med konststycket att kroka och behålla en fin fisk. Fler fiskar i toppkondition och uppenbarligen en hel del fiskar som fått simma tillbaka i sitt rätta element. Team Wombat kniper Ålandsresan (igen!) och den ständigt vasse Erik Törnblom får Raketpriset (igen!). Vissa har det där lilla extra inbyggt i systemet. Att pricka rätt fisk, vid rätt tillfälle. Bara att buga och gratulera.

Alla resultat kommer snart på http://www.fiskelandgotland.se/.

Några ord inför Öringträffen

Öringträffen stundar. Må mest framgångsrika fiskare vinna! Det är inte osannolikt att någon härdad pallnötare med både rutin, timing och en rejäl dos flax tar hem det. Så är ju upplägget. Det ska inte bara hugga. Rätt fisk ska råka hugga. Men framför allt hoppas jag att alla får en härlig dag på kusten - och att ingen tar med mer fisk hem än vad som krävs. Kanske kommer årets vindar vara gynnsamma för sportfiskarna, men inte för silverfiskarna. Just därför är det viktigt att besinna sig. Släpp hellre en för mycket än en för lite. En påminnelse: en blank fisk är just blank, har vit buk, relativt ljusa buk- och bröstfenor och tappar fjällen. Passar inte din fisk in på den beskrivningen kommer den inte att räknas.

 

Kom också ihåg att visa hänsyn och vara gentlemannafiskare där ute. Kliv inte ner framför någon som fiskar, även om det är svårt att hitta en tom plats. Och glöm inte bort att njuta i vårsolen, ha kul och komma i tid till prisutdelningen. 16.00 senast.

Dåså. Då är det bara att önska er samtliga skitfiske. Själv tävlar jag inte, men kommer ladda kamera och granskande ögon inför målgången.  

Gäddor på vuxenkollo

I vinterns spår är det kalla vikar och svårlockade gäddor som väntar vuxenkollot, bestående av många härdade gäddfiskare. Vi genomför en liten intern och mycket prestigefylld version av EPC - European Pike Championship. Varje lag utrustas med mätbrädor och drar ut i fälttåg mot tröga gäddor. Långa gäddor. Vinnarlaget är det som fått ihop flest antal centimeter på sina fem längsta gäddor - om de nu får ihop fem gäddor i iskalla vikar.

Det börjar väl inget vidare, men det ser inte helt hopplöst ut heller. Vädret är ok, vindarna rätt och temperaturen stiger. Någon runda in i slasket visar att de sista isarna är på väg bort.

Så vi dänger vidare. Grunt, djupt och mittemellan. Långsamt, snabbt och lite lagom. Stora beten, ganska små beten och andra beten. Trä, plast, gummi och vad mer som kan tänkas behövas. Gäddorna vägrar att samarbeta.

På ställen där vi bara vet att det snart kommer att smälla tungt blir det något litet pet, eller ingenting alls. De gäddor som hugger har inte sina kamrater i samma område. Så gnetfiske är vad som gäller. Vi kör på och ligger i.

Kvällarna består förstås av lika delar retsamma kommentarer lagen emellan och någon sval dryck. Grillen går varm och pingisbordet är centralpunkten. Ny dag randas och så är vi igång igen.

För min del släpper det en smula när Pig Jr återigen hittar rätt. Plötsligt är gäddfisket inte bara sporadiska kontakter, utan ett kul och hektiskt huggande av aggressiva fiskar i hyfsad storlek. Vårt "team" tar in rejält på täten, men klarar inte de omutliga team Shaft, med Jonas, Robban och Anders som segrar rättvist.

Som vanligt är inte behållningen antalet gäddor, eller totala antalet centimeter eller kilo. De oräkneliga garven och upplevelserna bland bråkande havsörnar och kluckande vågsvall är däremot svårt att vänja sig av med. Vuxenkollo med gädda som förtecken. Magi.

Alla möjliga former och färger

På olika håll pågår jakten. Patrik lurar en kanonfin blanking och mejlar över. Grattis! Där satt den! Själv sitter jag och redigerar bilder på grönare fiskar som fastnat på både krok och kamerasensor.

Nu är det bråda tider för oss stackare som behöver jaga fiskar i alla former och färger. Vissa av mina kamrater tycker att jag är galen som flyr öringskusten nu. I den härligaste av vårens bästa månader?

- Jadå. För samtidigt är det gäddläge royal, mucho grande på sina håll. Nerisade vikar och iskallt vatten blandas upp med halvljummet vatten i vikarna. Segt. Svårt. Men det smäller till då och då. Johan tog en fet rackare på ett stenigt parti, långt från lekvikarna. Härligt.

Men problemet är att det finns fler arter, fler metoder, fler möjligheter, men för lite tid.  Keep it up. Njut av stunden och lev väl.

Tankar i påskens tid

Påsken är en populär högtid. Speciellt för havsöringsfiskare på Gotland. En långhelg mitt under vårens härliga antågande innebär lassvis av förväntansfulla människor i vadarbrallor. Gotlänningar går man ur huse, tillresta fiskare väller ut över kusten, från cityjeepar och SUV:ar, även nätläggarna vaknar till och rusar ner med dödliga fångstredskap i nävarna. Räcker fisken när det ser ut som pärlband av fiskare på många sträckor? är det dags att vi tar oss en rejäl funderare? Visserligen kom stiltjen och solskenet som en liten skänk från ovan. Vårmysigt väder är underbart för fikastunden på altanen, men inget vidare för öringsfiske. Jag har fått rapporter om några få fiskar, men också om mestadels trögt fiske, där solbrännan på näsan varit det mest anmärkningsvärda resultatet. Bra! Alltså, jag menar inte att vara elak och missunnsam. Men tänk dig motsatsen: total huggsexa och drivor av öringar när det är hundratals fiskare som röjer runt. En sådan slakt skulle vara förödande, vill jag påstå.

För visst idkar de flesta catch and release och nöjer sig med någon enstaka matfisk. Men det gäller definitivt inte alla. En fångstbegränsning är nog ett måste om vi ska få ha ett fortsatt fruktbart öringsfiske längs kusten. För antalet fiskare är svårt att begränsa, kanske inte ens önskvärt. Trevliga fiskekamrater och omsättning för affärer, stugägare och vilka det än må vara är ju något som ofta efterfrågas. Mediernas artiklar, program och bloggar, (som den här - jag vet!), lockar hit allt fler. Isläget i Stockholmsregionen och ett, på senare år, nedåtgående öringsfiske lockar också iväg människor att pröva lyckan på Gotland (och givetvis andra platser).

Det är ju egentligen bara trevligt och roligt. Men vi måste fråga oss om fisken räcker och om vi ska vara oroliga för vår vilda stam av prickiga havsöringar.

Det ställer också högre krav på alla oss som fiskar. Vi måste visa mycket god hänsyn gentemot andra fiskare - inte kliva ner i vattnet framför dem och störa deras fiske, eller köra förbi med bilen för att hinna före till stället där framme. Vi måste också vara extra noga med att inte störa, eller stöta oss med markägare, som kanske ledsnar lite på biltrafik på deras små vägar.  Inte störa, inte förstöra, som allemansrätten säger. Helt enkelt: vi måste tänka oss noga för.

Men, kom igen nu, tänker du kanske. Hur var själva fisket i helgen? Jo, som sagt: lite segt för de flesta, men några fina öringar lär ha landats. Några simmar åter, några är uppätna och nersköljda med påskens goda drycker, får man förmoda.

April, april

Kronjuvelen för många vårälskande öringsfiskare är nog månaden april. Nu vankas det dessutom påsk, så ett smärre inferno av folk på kusten är att vänta. Jag har det i tankarna när jag kikar ut. Vill man få en liten plätt för sig själv är det kanske läge nu. Jag registrerar och behandlar också följande tilläggsinformation: sydliga vindar, ett lätt soldis och bra fart på vattnet.

Snart vadar jag över vajande vattenväxter och ser ett hav med den där perfekta färgen. Det kan bara vara en tidsfråga. Och det är det. En mörk skugga följer. Jag stoppar. Fisken stannar. Jag vevar och stoppar igen. Samma reaktion. Jag speedar upp och tvärstoppar, stäcker linan och gör baske mig mothugg i samma stund som havsöringen gapar stort och slår igen käftarna. Den rullar, plaskar, gör att tappert hopp, med linan virad runt kroppen. Jag tackar mig själv för att jag just bytte krok. Den sitter. Benhårt.

April, april. Det är inte så illa med den typen av återkommande rutiner ändå. Jag landar en blank rackare till, men den får förstås simma åter. Påsköringen är bärgad och räcker gott och väl. Ytterligare en förföljare uppenbarar sig bakom draget innan jag bestämmer mig för att klockan nog klämtat. Glad påsk!