Under och efter Öringträffen

Det blåser ganska hårda morgonvindar när öringsjägarna drar igång. Jag rumsterar i hemmet och laddar inför resultatjobbet. Undrar hur det går där ute. Sparsamma rapporter. De flesta tycker att det är svårfiskat. Kringflytande växter, hård vind, småsega öringar. Några andra verkar nöjda. Det kan gå hur som helst. Men givetvis blir min längtan för stor. Under svepande sångsvanar och flyende molntussar tar jag mig ner i vattnet. Bara en kort tur.

Jag hinner knappt komma i vattnet förrän en mycket vacker besa hugger. Brunrödfläckig och stark. Jag ser till att sätta tillbaka den fortare än kvickt. Sneglar på klockan. Ännu tid. Några steg senare, några kast ytterligare och en ny fisk biter. Den är blank och vit som svandunen där uppe. Kanske hyfsad fultonfaktor, men jag tävlar inte och är inte hungrig. Jag släpper den och går mot bilen. Hinner åka och fixa en kaffe innan invägningen. På vägen ner stannar jag och fotograferar en kille som lycklig och aningen stressad kanar upp en liten blanking i strandgruset, inför publik.

Jo, jag har ännu tio minuter på mig. Drar ett par kast nedanför vårt tillfälliga sekretariat och lyckas med konststycket att göra ett litet hattrick. Hugget kommer nära. Hårt. Den är en återblänkare som hoppar och far an. Klart den får simma vidare.

 

Vid invägningen visar det sig att några lyckats alldeles förträffligt med konststycket att kroka och behålla en fin fisk. Fler fiskar i toppkondition och uppenbarligen en hel del fiskar som fått simma tillbaka i sitt rätta element. Team Wombat kniper Ålandsresan (igen!) och den ständigt vasse Erik Törnblom får Raketpriset (igen!). Vissa har det där lilla extra inbyggt i systemet. Att pricka rätt fisk, vid rätt tillfälle. Bara att buga och gratulera.

Alla resultat kommer snart på http://www.fiskelandgotland.se/.