April, april

Kronjuvelen för många vårälskande öringsfiskare är nog månaden april. Nu vankas det dessutom påsk, så ett smärre inferno av folk på kusten är att vänta. Jag har det i tankarna när jag kikar ut. Vill man få en liten plätt för sig själv är det kanske läge nu. Jag registrerar och behandlar också följande tilläggsinformation: sydliga vindar, ett lätt soldis och bra fart på vattnet.

Snart vadar jag över vajande vattenväxter och ser ett hav med den där perfekta färgen. Det kan bara vara en tidsfråga. Och det är det. En mörk skugga följer. Jag stoppar. Fisken stannar. Jag vevar och stoppar igen. Samma reaktion. Jag speedar upp och tvärstoppar, stäcker linan och gör baske mig mothugg i samma stund som havsöringen gapar stort och slår igen käftarna. Den rullar, plaskar, gör att tappert hopp, med linan virad runt kroppen. Jag tackar mig själv för att jag just bytte krok. Den sitter. Benhårt.

April, april. Det är inte så illa med den typen av återkommande rutiner ändå. Jag landar en blank rackare till, men den får förstås simma åter. Påsköringen är bärgad och räcker gott och väl. Ytterligare en förföljare uppenbarar sig bakom draget innan jag bestämmer mig för att klockan nog klämtat. Glad påsk!