Det är inte meningen. Dagen är faktiskt mer än fullspäckad av allehanda uppdrag. Men innan jag vet ordet av har Joels lockande rapport (jodå, det hugger!) och den vackra dagen på något skumt sätt dragit mig ner till kusten. Jag kan inte hjälpa det. Jag bara måste vada ut i en svallande Österjö för några kast och svajiga steg över blåstången. Det händer ingenting naturligtvis. Fisketiden är ju inklämd på nåder.
Men vänta nu ... Det där var en stöt. Där borta, intill storstenen. Nytt kast. Jajjemen! Där sitter en sprattlig öring med hoppambitioner. Jag sätter hårt mot hårt och landar den så snabbt jag kan. Fumlar med kameran, sliter mössan på sned och släpper tillbaka fisken. Den är vild och vacker och får bli middag åt någon annan, eller träffa mig igen - några kilon senare.
Jag vadar mot land och drar de där sista kasten utåt som man inte kan låta bli. Ett hårt påslag, en snabb ruskning och en andra öring gör sig fri. Lika bra det. Jag har inte tid att drilla, tänker jag lite lagom drygt och kaxigt för mig själv. Men det kan man kosta på sig en höstdag då det är så vackert att man nästan vill gråta. Eller fiska ännu mer.
2 kommentarer:
Hej Nicka. Var vid själsö igår och tittade ifall leken satt igång, Såg dock bara en hel del smolt från i fjol och säkert 20 små abborrar :)
Det har vuxit igen nått enormt på vissa ställen, är det fritt fram att rydda upp lite skit? eller får man inte röra de alls? Vet att man inte ska ta bort för mkt, då dom vill ha hinder mm. // Richard J
Hej Richard, Jo, det är ett tag kvar innan lek. Visa år har stigningen dröjt till nyåret i den lilla bäcken... En del elritsa i ån också såg jag.
Jag tror att det kommer röjas en del om det behövs, så du kan nog låta det vara än så länge. Men det är aldrig fel att hålla ögonen på våra vattendrag. Mvh
Skicka en kommentar