Ren och skär skärgård

Ön försvinner bakom mig. Jag vrider om tankebanorna ett halvt varv, släpper skrubbor, öringsarbeten, höstliga meteturer och annat som har med hemmaplan i september att göra. Jag riktar blickar och tankar mot skärgårdens arga köttätare - gäddorna.
Det finns få saker jag mår så makalöst gott av som att långsamt glida in i en vik, där vass, klippor och stenar omger mig, där havsörnar svävar över mig och där bitska rovfiskar väntar bland tång och växtlighet i ett lagom grumligt vatten.

Det hugger ofta. Gröngula projektiler skjuter ut från sina gömställen och ger lön för mödan att ta sig hit. Långt in i ett vasshörn sprätter löjor i ytan och gäddor visar sig över ytan till och med. Klappjakt och naturskådespel. Vi hittar en liten bytta i ytterskärgården där båten inte kommer in. Vi vadar och klänger på klipporna istället. Gäddor överallt, tyvärr i högst modest storlek. Men ändå. Tänk om det vore så här på hemmaplan.

På en liten kobbe blir det grill och lite närkontakt med skogens sanna guld. Kollektivt saknas en stekpanna och en klick smör. Skogens konung dyker upp på vägen hem. Eller det är faktisk drottningen och en liten prinsessa som vilar tryggt intill vägen i skymningen.

Men dagarna går och gäddorna blir lite färre, eller lite mer svårtrugade. Fast även hugg som sker strax bakom eller bredvid betet är grym action. Vågskvalp, käftar som slår ihop över ytan och adrenalin som leds genom kolfiberspöt är ingen dålig underhållning i strålande septembersol.Och vi lurar några stycken vad det lider. En sista gädda på,väg mot båtrampen, är en rätt värdig avslutning på några trevliga dagar i skärgården. Tack till David och Mathias för idel garv och gäddor.