Första stället ser fint ut. Vi tassar ut i dyningarna och skrämmer någon öring, som betar bland tången, nära land. Men inget händer. Inte heller bakom det värsta svallet är det någon aktivitet. Ett lågt morgonljus och rykande kaffe höjer moralen. Det här blir en bra dag.
I en liten bukt ser det åter lockande ut. Josef lägger sig i strandbrynet och är beredd med kameran. Jag ropar att han ska plåta när det hugger. Det gör han. Nästan. Det blir åtminstone bilder på fajten och den landade fisken. Den första är en lekfärgad, fjällöringsvacker fisk som snabbt simmar åter.
En rush utan dess like startar. Det följer efter fiskar, det hugger, nafsar och puffar fiskar mest hela tiden. Många fastnar också – och får vackert simma vidare efter avkrokningen.
Den långa, vackra sträckan vi avslutar på är ljuvlig. Nu händer det. Det vet vi bara. Färgen är rätt. Vattnets rörelse och riktning perfekt. Inte en levande själ så långt ögat når, ja förutom den seglande havsörnen och de andra fjäderfäna.
Vi får rätt och njuter av varenda ögonblick. I turbulenta små grytor jagar öringarna strömming verkar det som. För ett par av de landade fiskarna har strömmingar i svalget. Ändå är de giriga och hugger hårt på dragen.
När skymningen anländer prickar vi strandstenarna och får fisk ända inne på landbacken. Nästan. Räkneverket snurrar. Vi får ett femtontal. Minst. Hur många vi missat eller tappat går nästan inte att överblicka. Alla landade simmar åter, förhoppningsvis helt oskadda och lika hungriga. Många är små, men några hyfsade. Återväxten verkar räddad. Låt oss nu bara hoppas att de växer sig starka och får leka i friskt, rinnande vatten om något eller några år.
Kanske uppenbarar de sig i ett vattendrag, stöpta i samma form som den här rackaren nedanför: stor, fet, stark och obeveklig.
Det var en gång en dag. En helt galen dag.
Fler fiskefoton från dagen kommer nog när Josefs kamera är tömd och klar.
6 kommentarer:
Som vanligt nicka; det är helt fantastiskt att läsa och se din blogg & foton. Ett fiske med sådant rally önskar jag att jag skall få uppleva en dag, tills vidare drömmer jag om det.....
Tack, Johan!
Nu är det mest rally i åarna. Du som har chansen: smyg ut vid en havsöringsförande bäck och njut av skådespelet. Stör inte, men titta försiktigt. :)
Att jag längtar ut dit är ett alldeles för milt uttryck-gläds med er som får uppleva det du beskriver så bra!
Tack, Tomi! Jag försöker se till att njuta ordentligt när jag har tid att komma ut.
Du hoppas att de får växa sig starka och att återväxten är bra. Finns det orosmoln vid horisonten som kan störa den bilden?
Nja, Felix... Det finns alltid faror för en liten fisk. Och med det antal sportfiskare och de längder nät som bäddar in Gotlandskusten mellan varven är det förstås ännu mer farofyllt. Jag hoppas bara att så många som möjligt av de vilda öringarna får chansen att leka.
Och i höst såg det dystert ut med vattentillgången i åarna ett tack. Som tur var kom regnet i elfte timmen.
Skicka en kommentar