2011-12-17

Öringsshopping av bästa slag

Julhandeln pågår i regn- och slaskvädret. Jag är så lyckligt lottad att damerna i familjen tycker att de klarar av bestyren utan mig. Kanon. Då är jag inte sen att kliva i vadarbrallorna, för att därefter kliva ner i vattnet ett par timmar. Ett par timmar är rätt lagom när regnet piskar ner och havet fortfarande kör en lite svårmodig stil. Trots att vinden både avtagit och vridit är det inte lätt att ta sig ut. Rejäla, rullande, vattenmassor försöker bromsa min framfart. 


Och fortfarande är stora delar av öns västra sida grågröngrumligt efter blåsandet. Långt där ute skymtar klart vatten, men dit når man inte i det här vädret. Jag vadar längs land och hittar små, små områden med lite mindre smutsigt vatten. Där, intill en stor sten petar något. Draget hakar fast i linan. Det måste ha varit en fisk. Jodå. I nästa kast sprattlar en liten öringslymmel och ger värme som sprider sig ner till mina blöta händer.




Off You go. Hämta dina stora kompisar. Ut, till samma intressanta fläck. Ibland hittar man ställen som man instinktivt tror lite extra på. Idag är det här en sådan liten fläck. Snart har jag en större fisk på. Den är ungefär halvmetern lång, stålblank och får simma vidare i vågbruset. En fin fisk följer. Vad är detta? Mitt i shoppingrushen är det uppenbarligen öringsrush också. 


På kort lina drar det till lite hårdare. En blank öring går till väders i härliga hopp, tre gånger. Fyra, fem, sex gånger. Nu är jag varm inombords, nervös och lycklig - för att inte tala om fullständigt marinerad i brackvatten. Vågorna dundrar outtröttligt, men öringen får ge sig. Fettfenan saknas och ryggfenan är knycklad. Dessutom såg jag tidigt att det där täta prickmönstret på en i övrigt kanonblank fisk - en egenhet som oftast vittnar om odlad fisk! Så är det. Den utses härmed till julbordskandidat. Gravad till julbordet härnäst. 






Därefter håller jag på att ställa till det. Jag knyter öringen i en repstump som jag fäster i vadarna. Jag vill fiska vidare och inte lämna öringen på stranden. I några grumliga vågor känner jag att min knut har släppt. Fisken är borta. Är det inte typiskt? Jag ser inte ens var jag sätter fötterna, så hur ska jag se var den döda öringen virvlar runt? Hopplöst läge. Men jag avvaktar en stund och låter vågorna göra jobbet. Snart driver den i land, fortfarande fäst i sitt snöre. En av knutarna höll i alla fall måttet. Nu anländer shoppingansvariga från familjen. Det rynkas lite på näsorna när jag lyfter in en nyfångad öring i bagageutrymmet, men jag bara dumsmajlar tillbaka.

Inte förrän jag filéar öringen inför infrysningen upptäcker jag märket. Jojo. En Vattenfallare. Nummer 5230, från stolta Hufvudstaden, minsann. Även den här stockholmaren har alltså tagit sin tillflykt till vackrare landskap, där man kan plaska bland stenar och tång.




 

14 kommentarer:

Kristofer sa...

Nicka,
Tackar ödmjukast för vacker skildring. Jag är också märkt med systembolagets "2760"-märkning. Om jag tar flykten till er fantastiska ö med förhoppning om en ljusare framtid och bättre fiske, kommer ni slå ihjäl mig med?

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tackar.
:)

Du får nog passa dig om du försöker ta dig upp i åarna, eller om du ser på ok för god ut.

Tomi sa...

Visst är det roligt när de hoppar ett antal gånger och ändå sitter kvar!Var själv ute idag i gryningen för första gången på länge,stora västvindsvågor till trotts. Det nappade men fisken hoppade sig loss på andra försöket. Får skylla mig själv-glömde göra ett ordentligt mothugg,förmodligen för att det blivit bara gädda på senare tid och där behövs inget mothugg. Även en "gamling" kan visa orutin....
God jul och fortsatt skitfiske...

Nicka - fiskebloggaren sa...

Ibland hjälper ju inget mothugg i världen. De hoppar av ändå.
Men däremot tycker jag att mothugget är som allra viktigast vid gäddfiske - åtminstone vid riktigt gäddfiske med riktiga beten (alltså inga futtiga öringsdrag). Mothugg skiljer agnarna från vetet :)

Tomi sa...

Den gångna helgen 15-16m/s när jag var på Gotland bla för efterlängtat fiske. Nu-2-3m/s.....kom igen.....
Positivt dock att det var väldigt bra flöden i bäckarna....

Nicka - fiskebloggaren sa...

Ja, det är baske mig inte lätt så här års.
Men, som du sa: mycket bra att det kom vatten till slut.

Jean sa...

Fan, ni tar allt vårt silver...:-)

Nicka - fiskebloggaren sa...

Ja... pytsar man ut en massa hemlösa fenrötingar i tid och otid kan det bara gå på ett sätt. :)

Herr D sa...

God Jul O Gott Nytt Skitfiskeår på dig Nicka!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack - och detsamma. www.nicka.se/julkort

Javad Amini sa...

Härlig blogg!

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack så mycket!

Anonym sa...

Gott slut och gott nytt år Nicka! Hoppas du fortsätter med dom härliga bilderna och berättelserna. //P Hedqvist

Nicka - fiskebloggaren sa...

Tack detsamma. Mycket trevligt med din uppmuntrande kommentar! Jag kör nog på lite till... :)