När jobbet plågat mig in på småtimmarna är jag lite seg och desillusionerad. Grummel i ögonen och på kusten. Jag jobbar på i zombietempo några timmar nästa dag och känner att deadlinen närmar sig – på flera sätt. Några kameraklick och några rappa nedslag på tangentbordet och jag är på väg. Men den långa, fina sträckan jag tror på visar sig leverera svagt. En ung havsörn lyfter från stranden när jag kommer ner med spöt över axeln. Jag blir stående i hänförd beundran ett slag, men sedan fiskar jag för allt vad tygeln håller. Resultatet förblir dock noll. Kaffe och ny plats.
Där möter jag – av en slump − Kenny och Stefan. Vi vandrar ut i vattnet och anar att vi hamnat rätt trots allt. I strandkantens lätt färgade vatten simmar spigg och märlor. Här måste hungriga jägare lurpassa. Kenny brottas med de tuffaste vågorna, medan jag har turen att hitta ett par småttingar där jag börjar fiska. Ja, och så tappar jag den där som man alltid tappar. En kanonfisk, tung som en säck. Jag skriker in i huvan. Men, vad hjälper det? Snart har jag fått en mindre fisk till, som får sprattla iväg i det blågrå. Kenny lurar upp en blänkare och Stefan böjer spö strax intill.
De ger sig iväg längre bort, medan jag känner att jag har lite otalt med den stora. Så jag gnetar vidare, får ytterligare någon liten innan det äntligen drar till lite mer resolut. Vi sätter hårt emot hårt, men jag vinner. En 67 centimeter lång blanking. Egentligen borde den ha blivit mat, för den är ju odlad. Men av någon anledning är jag mer koncentrerad på att få kameran där på stranden att klicka iväg en bild på oss två kämpar, innan jag låter förloraren bli segrare och simma iväg.
Nu börjar det förresten blåsa hårt igen...
10 kommentarer:
Gott och se att det finns fisk....har precis "landat" på ön med fiskeredskap i handen och trots att det kommer att blåsa hårt som vanligt när jag är här ser jag självklart fram emot fisket i helgen. På väg från båten pratade jag med yrkesfiskare som oförtrutet fortsätter att fiska som vanligt och som vanligt förklarar de problem som finns med att ryssarna fiskar helt oreglerat i Östersjön och tar upp 85% av all fisk(hur man nu kan veta det när det är helt oreglerat)samtidigt som jag idag köpt torskfileer från Östersjön i min lokala butik vars storlek vittnar om att de är så små att de absolut inte någonsin kommit upp i lekmogen ålder.
Östersjöns situation är självklart fortsatt mycket bekymmersam-trots det kommer jag att njuta av kommande dagars fisketillfällen och som vanligt släppa tillbaka den fisk jag får.......lycka till därute ;)
Tråkigt är bara förnamnet när det gäller den kortsiktiga fiskepolitiken som styr över vår stackars Östersjö.
Nu ska jag värma mig med en stor balja kaffe och låta kusten vila ett par dagar. Det är annat på schemat.
Kör hårt, Tomi. De finns ju ibland, de rackarna. :)
Tjena Nicka!
Njuter av din blogg och av dina fina bilder.
Kul att se att dom finns där ute i böljorna.
Jag gläds också åt att det finns folk som dig som engagerar sig och kämpar för ett etiskt fiske.
Att det 2012 fortfarande finns "gubbar" som drar upp och slår ihjäl all fisk de fångar (blank eller ej) känns fruktansvärt omodernt och ignorant. Personligen hoppas jag att det är en generationsfråga och att fler och fler sportfiskare med tiden inser vikten av catch & release och definitonen av vad som är blankfisk och inte.
Vad gäller det strandnära nätfisket så hoppas jag att det också är en företeelse som inte går i arv utan går i graven med dess utövare.
Återigen tack för en grym blogg!
Vi ses på kusten!
/Conrad Boqvist
bara att tacka och buga för snälla ord. Och låt oss hoppas att fiskereglerna anpassas lite mer till rådande omständigheter i en modern tid framöver....
Nu blir det skidåkning istället för kustäventyr ett tag. :)
Vi ses och hörs!
Hej, grym blogg!
Jo, jag och 2 stycken kompisar är väldigt sugen att prova på fisket efter havsöring på Gotland.
Har senaste året fått upp ett stort intresse för just havsöringsfisket och vilken plats om inte Gotland är ett måste att prova.
Vi bor uppe i Härnösand, där fisket efter havsöring i havet är som att hitta en gris i rymden.
Har provat några gånger i Älvarna vi har i närheten, dock utan fisk.
Jag har funderat på lite vilken tid man ska åka ner, då fisket leverar som bäst?! Då jag endast fått EN havsöring i hela mitt liv så vill jag gärna ha dom huggviliga. Dock spelar ju väder och vind in mer, men ändå.. vilken period ska man satsa på? April?
Vart ska man befinna sig? Norra eller södra sidan ön?
Som sagt, har besökt gotland en gång tidigare men då stod inte fisket på menyn..
Skulle vara snällt om du har svar på mina funderingar och om du har några härliga, användbara tips.
Väl mött // Nils Johansson
Hej Nils.
Tack för den glada kommentaren.
Mejla mig , eller skriv din e-postadress här så ska jag försöka svara på något åtminstone... :)
Hej!
Hoppas det är okej att använda kommentarsdelen lite som ett forum, känns som om det iofs redan är det :)
Vill påtala lite vad jag åtminstone anser som mindre moraliskt fiske.
Vid en lekå på östra sidan, osäker på namnet då det är flera som anges på samma bild på fredningskartan...
I lördags så hade någon satt nät på båda sidor om åmynningen, som två långa armar som sträcker sig rakt ut i havet. Om någon slips hittar ut under den perioden så är oddsen att den hittar frihet inte något vidare.
Blir upprörd över hur man kan göra på det sättet. Här kämpar vi med C&R, sprida kunskap till fiskare och nyfikna som man möter på strandkanten samt hellre släpper än klubba så möts man av detta :/
Frustrerande!
Kommentarsfältet passar ju ypperligt för just det här ändamålet. I brist på annat. :)
Kan bara hålla med. Det tråkiga och knepiga i kråksången är ju att de har all rätt i världen att slänga ut sina nät sådär, så fort förbudstiden är över. Och så länge en död fisk är en bra fisk (oavsett art, kondition, stadium i livet etc) i nätläggarnas ögon är det svårt att bara lita till omdöme och moral. Det finns undantag, som överraskar då och då. Jag stötte på en farbror nyligen som frågade om vi skulle fiska i ena riktningen, för i så fall tänkte han vänta med att lägga i näten. Han la i sitt enda (eller möjligen två) nät och väntade sedan ett par timmar på stranden innan han drog dem. Här var det inte fråga om att rensa havet och låta näten ligga i till fan avläser. Nä, han ville fånga en öring till middag. I ett sådant (mycket ovanligt fall) är det ju en annan sak än draperier som vill fånga in allt som simmar.
Tragiskt, men så svårt att göra något konkret åt, så länge lagar och regler tillåter gemene man att slänga ut sina nät i parti och minut. Mejla beslutsfattare, gör din röst hörd där det går, så kanske...
Hej igen.
Jag skickar min mailadress, och har du tid att svara på mina tidigare funderingar så är det välkommet :)
broder_hulk@hotmail.com
mvh// Nils J
Till Anonym;
Inte speciellt svårt att gissa i vilka trakter detta sker,varje år lägger samma personer väldigt långa nät från stranden och ut i områden som är mycket känsliga ur ett långsiktigt hållbart fiskeperspektiv även om det råkar vara tillåtet i enlighet med de i mitt tycke ytterst omoderna fiskebestämmelser som gäller på Gotland(ostkusten). Skriver detta varje år så nu har jag gjort det för detta år :)
Skicka en kommentar