Terapi bakom flötena

Vi blev lite bortskämda med sommarvärmen. Nu är det med klassiskt försommarväder, med ömsom bitska vindar- som märks extra tydligt när man cyklar - ömsom stilla och iskalla kvällar. De som hasar runt med vadarbraxorna i böljan springer på en del fina öringar, men det är många timmar mellan huggen. Innan kylan kom tillbaka var det en fläkt av äkta sommar som fick mig att tillbringa härliga kvällar vid några sutarvatten. Niclas hakade på en afton och dök upp med extrem tajming.

Just när jag hade mäskat klart, lodat djupet, justerat tacklet och satt mig tillrätta i stolen kunde han leverera en iskall öl (av lågalkoholvariant för oss bilkörare). Mycket bättre blir det inte. Spegelytan var jämn som ett salsgolv och skräntärnan fladdrade förbi framför oss. Några sutare blev det också. Jag gör allt jag kan för att få den notoriske öringsfiskaren Niclas att återupptäcka gamla bekantskaper inom fisket. Jag tror baske mig att han gillade upplägget. 

Flötmete i försommaren är naturterapi. Det är en genväg till att skaka av stressen, leva i nuet och samtidigt fyllas av så mycket nostalgi att jag nästan föryngras på kuppen. Sutaren har alltid fascinerat mig - och kommer alltid att göra så. Den är en värdig motståndare och metoden är en härligt trivsam avkoppling, med adrenalininslag.