Ett nytt exempel, som fick bägaren att rinna över just nu:
I dag upptäckte jag att en bekant lagt ut en bild på sju döda öringar. Alla fångade på nät. Texten till bilden förkunnade att nätfiskaren bakom fångsten minsann hade så bra fiske att denne slängde i näten dagen efter. Ytterligare fem öringar fick plikta med sitt liv. Inalles alltså ett helt dussin öringar på två dagar.
Förutom att uttaget är på tok för stort, är det problematiskt att ett antal människor, däribland vår landshövding, visar tummen upp. Problem. Stort problem.
För det visar att vi ännu idag, år 2013, tvingas slåss mot den gamla sanningen att en död fisk är en bra fisk. Trots larmrapporter om döda hav, utfiskning och miljöförstöring. Är det inte konstigt att det aldrig vänder.
Det handlar inte om att fördöma någon enskilds människas val av sysselsättning. Det här är en fråga om allmänt förnuft och omtanke − att tänka utanför sin egen lilla sfär.
Jag förenklar ytterligare ett snäpp: tänk om alla, oavsett om vi vore nätfiskare eller spöfiskare, skulle plocka upp tolv öringar på två dagars fiske. Även om vi inte fiskar så ofta, hävdar att vi är fler som delar på fångsten, eller har andra argument som ska rättfärdiga det hela, så är matematiken busenkel. Det är på tok för mycket fisk. De vilda, vackra, gotländska öringarna skulle helt enkelt ta slut om alla gjorde så. Alltså ska ingen göra så.
Vi ska fortsätta att fånga en och annan fisk och äta upp den, men vi ska, förbaske mig, lära oss att hushålla med naturens resurser, visa respekt för människor i vår närhet och skaffa oss kunskap om det ekologiska samspelet − annars har vi inte ute i naturen att göra. Det är en plikt att bry sig om den natur vi använder för att roa oss i. Rader av döda öringar (oavsett om de är fångade på spö eller nät) är en bild från det förflutna. Vi borde veta bättre.
Så här ska det se ut. Även långt in i framtiden. Fler borde se det här och lägga ihop ett och ett.
Så, vad gör vi? Jo, fortsätter att informera, berätta, prata och upplysa alla som inte har insett hur allt hänger samman. Man kan inte tvinga alla till fiskevårdsarbete eller till stilla kontemplation vid en lekå, för att de ska bli upplysta och omvända. Men det finns stunder då jag drömmer om att det gick att göra så. För det bästa sättet att få färre fiender är ju att göra dem till vänner. Egentligen vill de flesta av oss samma sak: vi vill vistas i den vackra naturen, krydda med spänning och då och då fixa en matbit. Kan vi bara komma ihåg det så finns det hopp.
Så, en gammal sensmoral får avsluta den här debatten: ta inte upp mer fisk än du behöver till middag, eller möjligen ett par middagar. Bunkra inte upp fisk och sätt varsamt tillbaka annan fisk.
Får du för många i ett nät, så släng för guds skull inte i nätet dagen efter igen! Har du fångat en öring med spö och slagit ihjäl den behöver du inte slå ihjäl fler. De behövs där ute, öringarna. Vett och sans åt alla. Nu!
30 kommentarer:
Beklagligt att höra detta men samtidigt inte förvånande.
Det finns väldigt många med lite förståelse, och som du säger, oavsett om det är spö eller nät.
Du nämner myndighetspersoner. I en önskevärld så borde de ha kunskap i frågan men jag tror att det är som så många andra. De (de som i den "vanliga" medborgaren) förstår inte att man kan släppa tillbaka fisken. De tycker att vadå?, 2, 5, 10, 15 fisk är en ypperlig fångst och gratulerar friskt till den som landat dem.
I höstas fick närstående till mig en lekfisk i present. Jag var inte glad över det hela. De förstod inte min reaktion och det är ibland svårt att förklara vad som är rätt och fel då det är en subjektiv bedömning. Man har ju fiskat lax (...) i alla tider här på ön! Det är ju så bra nu när de går in så nära kusten.
Låt oss hoppas att framtiden bär med sig mer förståelse och att vårt samhälle lär ut en grundläggande kunskap om att bevara vår viktiga natur och dess innehåll.
Keep up the good work!
Även om jag inte är aktiv i just fiskebevarande åtgärder så uppskattar jag ditt och andras engagemang kring det!
//R
Tackar! Goda ord som sätter fingret på problematiken på ett tydligt sätt.
Det viktiga är förstås inte att alla står och gräver i åarna, utan snarare att vi jobbar gör att förändra förlegade sätt att tänka och handla.
Må gott.
Kämpa på nicka... ofta är det tufft, och ibland djävligt tufft. Men when the going gets tuff, the tuff gets going... detta visar bara hur viktigt ditt arbete är...
Tackar, Achilles. Men jag kan ju inte heller låta bli att flyga mot ljuset, som en mal i mänsklig skepnad.
Bra skrivet Nicka, kan bara hålla med föregående talare. Man skulle ju kunna tro att detta är en generationsfråga, men är lika depriemerande varje gång man möter "ungdomar" i naturen som har samma mentalitet som vid sekelskiftet.. Uppskattar att jag och dom jag fiskar med utövar C&R på minst 90% av vår fångst numer, vill jag skaffa livsmedel så handlar jag på ICA. Tack för att du tar upp denna viktiga fråga!
Mvh/ Kalle S
Tackar, Kalle. Jag tycker att exemplet ovan återigen belyser det faktum att vi behöver regler, eftersom etik och rekommendationer inte fungerar. I alla fall inte hos de där ute som antagligen aldrig läser sidor som den här i alla fall ...
Bra skrivet Nicka!! Man tar sig för pannan när man ser sådana bilder. Tänker på gubben som visade mig en utbredd presenning med 60 romstinna gäddor, för att sedan gnälla på polackernas båtmotorer, för att fisket försämrats.
Vi behöver få ut budskapet att fisken inte trollas fram från sprickor i pallen utan att dess bestånd hänger på en skör tråd och är en unik resurs.
/Krister
Tackar, Krister. Det är bra attf ortsätta att kämpa. Och gubben med gäddorna är ju borta idag, men tyvärr föds det fortfarande människor som av outgrundlig anledning vägrar att se verkligheten och sin egen del i densamma... Vi får göra så gott vi kan för att öppna deras ögon, öron och förmåga till eftertanke.
Har samma upplevelser längs norrlandskusten.
Det är dessutom ett utbrett tjuvfiske under de perioder man inte får lägga nät innanför tremeterskurvan häruppe.
Mängder med öring dör alltså på väg mot sina vattendrag för lek.
Man får försöka sprida budskapet om hållbart fiske, fortsätta med fiske/biotopvård och lobba för en bättre tillsyn i havet helt "enkelt"
Det gäller att inte ge upp, fortsätt med det fina arbete du gör.
Tack Martin. Och detsamma: låt oss fortsätta.
Bara vi agerar smart, envist och med lite sans så ska vi nog kunna vända beslutsfattare och den oupplysta allmänheten i rätt riktning vad det lider.
Hej debattører.
Meget interessant debat, som jeg får meget lyst til at kaste mig ind i.
Men jeg bliver nødt til at skrive på dansk, da mit svenske ikke er godt nok. Håber alligevel det giver mening.
Jeg bliver nok lidt djævelens advokat, men jeg håber I alligevel forstår, at jeg er meget interesseret i at den Gotlandske havørredbestand er sund, da min årlige tur til Gotland hører til årets højdepunkter.
Grundlæggende mener jeg det gælder om at udnytte ørreden som den fremragende ressource (på bordet såvel, som i vandet) på bedste vis.
Jeg synes ikke, det isoleret set er overkill at tage 7 ørreder med hjem, forudsat at de bliver nydt på middagsbordet indenfor en nær fremtid, og så længe bestanden kan tåle det!
(ja, jeg er principielt imod rendyrket C&R, men accepterer det som en god måde at fiske selektivt på)
Men sidstnævnte kræver jo viden om bestanden, og den ved jeg, at i prøver at indhente løbende. Og et stort thumbs up for det!
Jeg ved at gydepotentialet på Gotland pt er ret dårligt.
Har I konkrete tal på den totale, naturlige produktionen af havørred på Gotland?
Ved I hvor stor en andel den vilde gotlandske havørred udgør af fangsterne på kysten?
Og her tænker jeg ikke subjektiv vurdering af knækkede, og manglende finner, men en helt konkret genetisk analyse af et udpluk af fangsterne på k y s t e n, og ikke på gydepladserne.
Jeg har set tal på hvor mange mærkede fisk, der bliver genfanget på krog og i nät. Og det er jo skræmmende nok! Men har I konkrete tal på om/hvordan nät- og lystfiskere påvirker bestanden?
Betyder de dårlige gydemuligheder, at områderne med succesfuld klækkerate kan dækkes af et fåtal at fisk? Og kan man derfor forsvare kontinuerligt at fjerne en stor mængde fisk fra bestanden, når disse alligevel ikke har mulighed for at gyde med succes?
Med andre ord; giver det mening at indføre svære restriktioner på udtaget af fisk, hvis det ikke gør at den kontinuerlige produktion øges?
Jeg spørger af oprigtig interesse, og jeg tror det er vigtige spørgsmål at få viden om, før der bliver malet fanden på væggen, som man siger i Danmark :-)
Jeg ved at det er komplekse problemstilllinger, der ikke bare kan svares fyldestgørende på uden videre. Men jeg mangler stadig at se håndfaste beviser på, hvordan vi påvirker bestanden. Og det ville være velkomment, således at debatten ikke baseres på gisninger og fornemmelser etc. Men hvis viden ikke findes, må vi vel nøjes med sidstnævnte :-)
Puh, det var meget.
Nicka, hvis du har konkret viden (rapporter, artikler), ville det være super om du kunne tipsa om dem, og hvor man får fat i dem.
Med de bedste intentioner og skitfiske.
/Jacob
Hej Jacob. Hinner inte svara dig just nu, men ska försöka hinna det inom kort. Jag kan bara - mycket snabbt - säga att det finns en del siffror på hur stor del som är gotländsk/annan fisk på kusten. Det finns också goda uträkningar/statistik på beståndet (uppvandrande fisk och yngelproduktion) i vissa av åarna (dock inte alla).
Att ha en fångstbegränsning med maximiuttag för ALLA - oavsett fiskemetod - borde vara en självklarhet. Vi vet att det i vissa fall har tagits flera tiotal öringar i anslutning till lekåarna under tidig höst. Om man också vet att det totala antalet uppvandrare i en sådan liten bäck är runt 50, eller kanske maximalt 70 fiskar så säger det sig självt att ett uttag om 40-60 fiskar alldeles i närheten lär vara förödande.
Men som sagt: jag ska försöka få tag i både rapporter, siffror och annat när jag hinner. Måste tyvärr jobba också. :-)
Hej Nicka
Uppskattar mycket dit svar, och ser fram til mer uddybning.
Och visst du måste jobba. Jag med ;-)
Så bare et par korte kommentarer fra mig.
Det giver vældig god mening med et maxuttag. Det er bare så djævelsk svært at håndhæve, og kræver en stor kontrolindsats. Og er de penge ikke givet bedre ud til forbedring af sötvattenområden?
Og hvad angår det med lekvandringen, så er det det vel vigtigere hvad kapaciteten på fisk er, eller hur? Altså om det bare finns plats til gydegravninger fra 10 fisk, er det måske spild hvis 50 går op og graver hinandens gruber op (sat på spetsen).
/Jacob
Hej. Nicka, du frågar vad en havsöring är värd. Jag har räknat på det i kronor och ören genom min sportfiskeverksamhet på ön.
Eftersom jag vet hur många personer som besöker ön genom mig, ungefär hur mycket de spenderar och hur mycket fisk de får, så har jag en god möjlighet att titta på de pengar som landar på öns företagare.
Jag har inkluderat: resan till Gotland (flyg eller färja), boende, guidningar, transporter och mat på ön.
Jag har inte inkluderat: resor på fastlandet/internationella resor eller fiskeutrustning inhandlad inför resan. (Skulle vi ta med internationella gästers resekostnad, de är faktiskt en stor del av min beläggning, så skulle siffrorna bli mycket högre.)
Jag har faktiskt räknat skapligt lågt.
Jag tittade endast på April månad, och endast min verksamhet. Pengar inklusive moms.
•Kronor till Gotland under April 2012: 850 000:-
•Kilopris på havsöring baserat på ovanstående: 2200:-.
•Snittöringens värde (3 kg): 6600:-
•Snittöring som sportfiskefångats två ggr: 13200:-
•Husbehovsnätfiske (ett enda tillfälle, en person = 180m landnät) med ”god” framgång (40 öringar): -264000:-
Vi skall betänka några saker.
•Alla människor som besöker ön för att fiska går inte genom min verksamhet. Om vi för enkelhetens skull gissar att en tiondel gör det, (vilket jag tror är mycket högt räknat) så är bruttovärdet till Gotland endast i April 8,5 milj.
•Liknande uträkningar som gjorts, t.ex. på lax, har uteslutande gällt död fisk. Vi återutsätter 90% i vår verksamhet. Det betyder att en öring kan mångdubbla sitt värde genom att fångas flera ggr genom denna hantering.
•Detta fiske sker under traditionell gotländsk lågsäsong.
•Att rekreationsvärdet inte är inräknat, d.v.s. kostnader vi slipper i form av god mental hälsa etc.
Jag hoppas att dessa siffror kan vara ett stöd i arbetet för att stoppa det resursslöseri som pågår längs våra kuster och utveckla ett bättre regelverk som inte tillåter att vem som helst får ta upp hur många havsöringar som helst. Må det vara med sportfiskemetod eller med landnät. Vår gotländska havsöring är för värdefull.
/Per Jobs, FishYourDream AB
Tack, Per!
Tänkvärda siffror.
Håller dessutom med dig i din slutkläm. :-)
Jag vill också inflika med en annan grej, apropå Jacobs senaste inlägg:
Jag tycker att det där med kontroll av att reglerna efterföljs är sekundärt. Det viktiga är inte att vi har folk som hela tiden springer runt och kontrollerar (även om det kanske kunde vara önskvärt). Det viktiga är at vi de facto har regler! Det finns tusentals sjöar, åar, älvar och liknande som har regler (hela länder har för böveln uttagsregler) utan att det betyder att det hela tiden finns en tjänsteman som kontrollerar.
Men om det finns lagar/regler så tror jag att de flesta följer dem och att det - ju längre tiden går - blir allt fler som lär sig dem, sprider dem och följer dem. Kontroll är bra, men inte någon självklar grundförutsättning.
En kort sak till: det där med att öringarna förstör sina "kompisars" lekplatser är extremt överdrivet enligt öringsforskare som jag känner. Man får inte glömma att antalet öringar i en å också är viktigt för det genetiska urvalet. Så, även om de skulle "förstöra" lite för varandra så blir ju urvalet i förlängningen bra. Darwins princip om det naturliga urvalet går att applicera här också. (Det är väl bara några tokreligösa och allmänt tokiga västkustfiskare med gigantiska yrkesfiskebåtar och alltför stort inflytande på svensk fiskepolitik) som inte köper Darwins resonemang. :-)
Enkelt exempel: Om det brukar simma upp mellan 50 och 100 öringar i en å och någon fångar och slår ihjäl 40 av dem så tror jag att det är så busenenkelt som att det är vansinnigt förödande.
Hej Per
Godt indlæg, Per. Det er virkelig værdifuldt at få eksperter som dig på banen i denne tråd. Oftest holder de sig lidt ude af denne slags diskussioner på nettet. Og langt hen ad vejen ret forståeligt.
Interessant med den økonomiske vinkel.
Det giver jo helt forskellige diskussioner, om man tager de økonomiske briller på, de biologiske, eller de filosofiske.
Jeg er helt med på at havørreden genererer flest penge til Gotland som mål for sportfisketurister, og ikke som mad for den lokale nät- eller sportsfisker.
Men som dansker er det jo ikke den gotlandske økonomi, jeg er mest interesseret i ;-)
Men jeg er interesseret i at havørredbestanden på Gotland er sund og naturlig. Jeg håber aldrig det kommer dertil, at man begynder at hjælpe bestanden med udsætninger, som man gjorde på Fyn (i Danmark), for at skabe lystfiskerturisme udenfor den naturlige turistsæson. Det ville være synd, for en del af charmen ved Gotland er netop den vilde ørred. Og at man ind i mellem skal kæmpe lidt for at fange fisken.
Jeg synes det er en fin forretning, du har fået bygget op, og selvfølgelig skal der være havørred at fange, så butikken kan køre videre. Men Gotland har så meget at byde på (natur og kultur), at kvantiteten af havørredfiskeriet ikke er afgørende. Og derfor tror jeg heller ikke at man kan snakke om at flere havørreder skaber flere penge til Gotland. Sådan ligefrem proportionelt i hvert fald. Men nu gissar jeg bare :-) Jeg er åben for tilbagevisninger!
Noget andet er, at jeg tror vi kommer med vidt forskellige tilgangsvinkler og erfaring i bagagen som svensker kontra dansker.
I har set bestanden af gedder og aborrer kollapse på Gotland og ved Öland. Og I har set en tilbagegang i havørredbestanden i de fleste andre dele af landet - med Gotland som en undtagelse, hvis jeg ikke tager fejl. Klart at I frygter at det samme skal ske på Gotland. Og super, at det virker till at I er mange som forsøker forhindre det.
Jeg som dansker ser på Bornholm, som også i mange år har klaret sig med vild havørredproduktion. Og her er fiskeriet ret stabilt på trods af et fiskepres, der er mange gange større end på Gotland.
Men gydeforudsætningerne er selvfølgelig også bedre her, end på Gotland, med mange kilometer prima gydevandløb.
Til din sidste paragraf, Per, så ser jeg det mere som ressourcesløseri, IKKE at udnytte den prima fødevare, havørreden er. Det springende punkt er vel, at det skal ske på en bæredygtig forsvarlig måde! For hvad er alternativet på middagsbordet? Korv fra en dansk intensiv svineproduktion? Laks fra Norsk havbrug? Tja, det er jo nok kommet for at blive, men havørreden er et godt supplement. Men kanske vi alligevel ikke er så uenige. Med 90% C&R (som du skriver i har haft) kommer der jo iblandt også én med hjem til bordet.
/Jacob
Jacob skulle nog behöva lära sig vilka de verkliga experterna är, som forskare och ekologer men annars hålller jag med Er allihopa.
Forlåt om jeg kommer til at lyde for arrogant. Jeg er såmænd bare ivrig efter at blive klogere. For jeg er ikke nogen ekspert ;-)
Så K.o.: Point taken hvad angår brug af ordet ekspert. Det er en fortærsket betegnelse. Kan vi blive enige om ordet kapacitet? Da Per kører et succesfuldt, og prisvindende firma med havørredturisme som speciale, synes jeg bestemt han er en kapacitet. Og værdifuld for denne debat Der er jo andre aspekter af og interesser i havørreden, end bare de rent biologiske. For i så fald skulle fiskeri vel forbydes helt og holdent.
Nicka: Love og regler uden kontrol? Hm, jeg skal ikke kloge mig på om det har nogen effekt. Måske i højere grad i et øsamfund? Jeg håber det.
Klart der skal være genetisk variation i en gydebestand, og dermed må det være en fordel med en stor gydepopulation.
Interessant, at de biologer du kender siger at det med at ørreden kun i ringe grad ødelægger sine kompisers lekplatser. Det er jo vældig vigtig information.
Kan man deraf udlede, at gydepotentialet (som åernes tilstand er nu) ikke er opfyldt i nogen af de gotlandske åer? Selv ikke de korte vestkyståer?
Hvilke reguleringer af fisketrykket forestiller i jer vil være mest hensigtsmæssigt for bestanden? Og muligt at gennemføre og administrere. Maxuttag, mindstemål/størstemål, fredningstider, fredningsområder, C&R, fiskelicens etc...
/Jacob
Hej alla!
Innan det blir för mycket hårklyverier och begreppsförvirring... :-)
Ska jag förenkla det in absurdum menar jag så här:
1. BEGRÄNSNING AV FÅNGST
Klart vi ska ha en begränsning eftersom det inte finns någon jävla anledning (på ren svenska) för någon att ta upp mer fisk än han/hon behöver äta. Det uttaget bör också begränsas utifrån biologiskt/ekologiskt ansvar och långsiktig hållbarhet.
2. REGLER.
Visst tusan är det bra om det går att ha kontrollgubbar i varenda hörn, men det vet vi att det inte finns möjligheter till. Det är inte samma sak som at det inte finns kontroll alls. Man ska alltid vara medveten om att man skulle kunna utsättas för en kontroll givetvis.
Så funkar det i tusentals sjöar, åar, älvar (som jag nämnde förut). Inget konstigt med det. Vi kan för helsicke inte ha som argument att det bara går att ha regler om det hela tiden finns någon som kontrollerar dem. Så är det inte ens i trafiken. Regler först, så har alla ett rättesnöre.
Vi har redan fredningszoner och fedningstider. Visst kontrolleras de - men inta oavbrutet, ändå verkar det som om allt fler känner till och respekterar dem. Inte sant?
3. ODLAD/VILD FISK
Kan bara själv konstatera (vilket jag bloggat om tidigare) att under ett par års tid var min fångst av vild/odlad öring fördelad på ungefär 65-75 % vild, resterande del odlad. Dessutom kan också en del av de vilda givetvis härstamma från annat håll än härifrån. Av de prover jag samlade in och skickade på analys visade sig övervägande del av de odlade fiskarna härröra från svenska/stockholmska utsättningar, vill jag minnas. Men dessa prover togs för flera år sedan och är ju bara ett stickprov i helheten.
4. SUMMA SUMMARUM
Det senare är egentligen en separat diskussion. Jag upprepar min moraliska och allmängiltiga ståndpunkt: INGEN ska ta upp mer fisk än denne behöver - oavsett metod. Och eftersom vissa metoder fångar mer urskiljningslöst kräver det extra mycket ansvar. Och eftersom det inte verkar räcka med etik och moral behöver vi regler.
5. Ha nu en god dag allihop. Jag återkommer förhoppningsvis med lite siffror vad det lider.
:-) Glada kusthälsningar från yours truly
Per: En fråga, har du räknat på många liter bränsle varje öring kräver utifrån din ekonomiska sportfiske kalkyl?
Jämför det sedan med nätfiskarens.
Det finns alltid flera sidor av myntet. Sportfisket kan måhända ligga väldigt bra till ekonomiskt, men klimatsmarthet = stenåldern i detta fall.
I all välmening
Mvh
Josef
Hej N
Var ner med Tommi för två år sedan på rek på Gotland för mitt första fiske. Vi fick en del öring, men man kände stor ödmjukhet för det arbete ni lägger ner. Blev åter för alla med fenor. Kusligt att ha strandnära hos er som naggar på beståndet. Borde vara fridlyst på egen öring och krokodiler. Släpp fenor och låt det växa till ett stort bestånd som lockar folka att fiska, men att inte äta. Kommer i vår igen till er fina ö. Carry D
Hej igen
Fint med en omgang absurdum, Nicka. Gentagelsen fremmer forståelsen for os tungnemme ;-)
Du har jo nok ret i at det er en god idé med (flere) regler, selv i fraværet af kontrol, da disse i det mindste kan bruges som rettesnore af velmenende, samvittighedsfulde personer.
Og man kan jo ikke bruge etik og moral som guidelines. Den er jo individuel. Min moral byder mig t.ex. ikke at lege (alt for meget!) med maden. Og jeg synes - som nævnt - det er ressourcespild ikke at spise nogle af de havørreder, jeg fanger. Det giver for mig mening på en helt masse planer:
Det er en næringsmæssigt fremragende kilde til protein og fedt. Det giver mig altså fysisk velvære og sundhed.
Det giver mig en dyb mental tilfredsstillelse at kunne tilberede et måltid af selvhøstede råvarer.
Det er økologisk logik for mig, at spise egen fangst. Og da især hvis man alligevel bruger ressourcer på at fange den.
Men jeg synes klart det er ressourcespild at fange mere, end jeg kan spise. Tilbage til nätfiskeren. 7+5 fisk er derfor principielt okay enligt min moral, om han kanske bare lägger ut näten någon gange om året. Og det giver ham sikkert en fantastisk oplevelse lik min. Der er sikkert mange sportfiskere, der tager 1+1+1+2+1+1+1+2+1+1 havørreder i løbet af året. Og det er jo ur et bestandssynspunkt samme sak.
Lad mig bare lige slå helt fast, at jeg synes det er meget dårlig forvaltning at overfiske en bestand. Men det er en biologisk problemstilling, og hører udenfor etik-/moralbegrebet.
Men uanset hvilken tilgang man har til udnyttelsen af havørreden, er der vel ét essentielt spørgsmål (og nogle nogle opfølgende):
Är den Gotländska havsöringen hotad?
Hvis ja; er den hotad av predation (menneskelig och annan) eller dårlige reproduktionsmuligheder? Eller kanske en tredje årsak (kunde vara sjukdom, konkurrence fra andre stammer/artor etc)?
Hvis nej; er der omedelbar risk at den kommer til at blive det?
Jeg spørger så irriterende insisterende fordi min egen oplevelse er, at fiskeriet ikke er blevet dårligere i de 15 år, jeg har fisket på Gotland. Og jeg har endda nogle kompiser, som gæstede Gotland flere gange for 20-25 år siden. Og deres fangster var bestemt ikke bedre, end vores er i dag.
Men igen; mine oplevelser er jo bare en lille dråbe i det store billede.
Og jeg kan jo heller ikke sige om min oplevelse af fiskeriets stabilitet dækker over at der er kommet væsentligt flere odlade fisk og færre gotlandske vildfisk.
Eller om vi er blevet væsentligt bedre fiskere.
Eller for den sags skyld om fiskeriet var væsentligt dårligere allerede for 15 år siden, end man burde forvente, med de reproduktionsmuligheder der findes på Gotland.
Nå, nu skal jeg nok stoppe ;-) Igen; jeg synes bare det er spændende og vigtigt felt. Og jeg er bare interesseret i at det bliver belyst så grundigt som muligt, så der tages de rigtige beslutninger i forvaltningen af denne fantastiske ressource.
Skitfiske!
/Jacob
Många kloka ord, Jacob. Jag responderar helt kort.
A. Jag äter också öring och tycker absolut att vi ska göra det. I rimlig mängd.
B. En begränsning ska lämpligen innehålla maxuttag både vad gäller dagsfångst OCH årsfångst. Men ska vi krångla till det lite, så kan ett uttag om några fiskar vid en viss tidpunkt vara mer förödande än vid en annan tidpunkt. Men det är också en annan diskussion. Att hysta upp 12 öringar på en dag eller två är inte bara en fråga om påverkan av ett lokalt bestånd, utan också en fråga om vilka signaler det sänder. Och siffran är inte det enda problemet, utan snarare girigheten att man inte nöjer sig med 7, som redan det är många. Om den siffran varit 18, hade vederbörande ändå slängt i nätet dagen efter eftersom fisket var så bra? Vem vet?
C. Örimngen är inte hotad som art. Men, jag menar att vi ska anamma (nu lånar jag kloka ord från Lars Vallin) försiktighetsprincipen. För vi har åtskilliga bevis på mänsklighetens dumdristighet som visar att det annars kan utmynna i katastrof.
I det här fallet är det den ökade tillströmningen, främst av sportfiskare, som gör att vi bör fundera på vad som är hållbart i längden. Och inte är det att alla kommer hit och fyller frysboxarna, eller att vi själva som bofasta gör det. För vi vet i alla fall att åarna generellt är små och inte kan producera hur mycket fisk som helst. De flesta sportfiskare är ju också nöjda om de får en matfisk och i övrigt har en spännande stund, alltså att man lämnar naturen så opåverkad som möjligt. Det finns bara gott i det, enligt mitt sätt att se på saken.
D. Det gotländska öringsfisket i dag är nog bättre än förr på många sätt. Men, man kan vända och vrida på det också. Visst, vi får kanske fler öringar i dag än för 20 år sedan, men medelstorleken är mindre, hävdar de flesta. Dessutom har man pytsat ut odlad fisk i parti och minut i andra delar av Östersjön och vi vet att många simmar hit. Att värna om en liten vild stam är en annan fråga.
Samtidigt har bestånd av abborre, gädda och torsk gått markant tillbaka. Möjligen drar öringen nytta av minskad konkurrens (?), men dessutom har arbetena i åarna definitivt resulterat i ett uppsving, det går inte att säga emot. (DET arbetet vill bara några få syssla med, men alla dra nytta av). Vi ser också en miljöpåverkan som ofta får följder långt efter att de upptäckts... Etc. etc.
De flesta av oss argumenterar ju för samma sak: ta det lugnt med naturen. :)
Minns fortfarande hur förtvivlad jag kände mig när jag, en glimrande vintersöndagmorgon i början av åttiotalet, tagit mig ut till stranden nedanför Tofta skjutfält för att kasta efter öring. Näten låg, rakt ut från stranden, med kanske 25 meters lucka. Och alla gånger jag sett nät ligga i närheten av lekåarnas mynningar som i Lauviken och vid Fogelhammar.
Jo, Herman. Det är tragik på hög nivå. Som tur är verkar det ofoget i alla fall minskat. Vi får hoppas att HaV också gör en ordentlig översyn av Ostkustens förvaltningsplan framöver, med allt vad det innebär för regelverk och så vidare ...
Nå, nu fik jeg lige lidt tid til mere kværuleren. Ursäkta!
Ta det lugnt med naturen lyder som en god leveregel! :-)
B og C:
Det kan være besnærende med fornuftige regler og begrænsninger af fiskeriet, men jeg mener også man skal passe på ikke at opsætte regler, hvor det ikke er nødvendigt.
Som reglerne er nu, forstår jeg det sådan at alle svenskere frit kan lægge 180 meter garn ud direkte fra kysten. Og alle – svenskere som udlændinge – må slå alle de havørreder ihjel, de orker. De eneste regler er egentlig bare, at alle ørreder under 50cm skal sættes tilbage, og at man ikke må fiske i visse områder under høsten. Det lyder jo på papiret tokigt. Men i praksis fungerer det sådan da. Havørreden har det jo umiddelbart fint.
Signalværdi. Jovist er der også signalværdi. Og mange har vel stadig den opfattelse, at havet er uudtømmeligt! Så derfor er det selvfølgelig et stærkt signal, at dem, der er de største brugere af ressourcen, viser at de er interesserede i at begrænse sig selv. Jeg mener bare at eksemplet med nätfiskeren er et stykke fra målet. For du har jo ret: Vem vet om han slängt i nätet dagen efter igen? Vel bare ham selv. Og jeg synes det er dårlig signalværdi at skyde andre dårlige hensigter i skoene. Øjet på bolden, og ikke på manden, Herr Hellenberg! ;-)
Jeg har altid synes at hetzen mod den helt almindelige nätfisker, der bare fisker en smule for hyggens skyld, var lidt urimelig. Også selv om jeg synes nät er en uhensigtsmæssig måde at fiske på, når man ved hvor uselektivt fiskene bliver fanget. Og desuden ligger mange fiskeläger jo i vige og ofte i anslutning til en å, hvorfor man må frygte et relativt stort indslag af rager i fangsten. Men på Gotland oplever jeg, at der er meget få nät. Og tilmed har jeg oplevet, at de virkelig driver fiskeriet for hyggens, og ikke så meget fangstens skyld – fx med bålhygge på stranden, mens nättet fisker nogle timer. Men det er måske bare mig.
Noget helt andet er den eksplosion, der er sket indenfor undervandsjagt i Danmark. Jeg tror ikke det rigtig er noget, der er kommet til Gotland. Men er det noget, I tager med i overvejelserne, når I snakker lovgivning?
Forsigtighedsprincippet:
Hm. Er egentlig ikke stor tilhænger af dette uvidenskabelige tiltag :-) For principielt vil forsigtighedsprincip ét sted betyde, at man må tage mere fat et andet sted på en klode, hvor ressourcerne mindsker. Men nu bliver det måske lidt teoretisk :-D
Men det med en ”lavinartet ökning” i antallet af tilrejsende sportsfiskere, som jeg har læst om på din blog, er da til at forholde sig til. Og så giver det da mening at komme fiskepresset i forkøbet.
På den anden side: Burde man ikke vende den om, og i stedet lovgive om at forbedre forudsætninger for en naturlig havørredproduktion på øen, end om at begrænse udtaget? ;-)
Jeg ville i hvert fald være ærgerlig hvis det frie handredskabsfisket blev knapt så frit.
D: Enig, enig, enig, enig, enig.
@Herman: Ja, det lyder jo helt tokigt! Er det noget, I stadig oplever? Det sidste er vel forbudt nu!
Nå, nu kan der vist ikke koges så meget mere suppe på den lige nu ;-)
Og lad det SÅ blive april, så jeg kan invadere Gotland sammen med alle de andre havørredturister! :-D
/Jacob
Hej Jacob. Hinner inte riktigt besvara alla dina inlägg. Men En sak måste jag direkt kommentera:
"!Burde man ikke vende den om, og i stedet lovgive om at forbedre forudsætninger for en naturlig havørredproduktion på øen, end om at begrænse udtaget?"
Herragud. Det är ju precis det vi och många före oss gjort i åratal. Vi har över 30 havsöringsförande åar, varav de flesta fungerar mycket tack vare de åtgärder vi GÖR. Vi HAR ju en naturlig havöringsproduktion på ön - till skillnad från stora delar av Sverige, och andra länder, där man istället släpper ut odlad fisk. Det r ju just det vi är stolta över och just det vi vill vara försiktiga med. För vi vet att det finns så det räcker NU, men vad händer med en ökad tillströmning av folk, eller om några år med torka och dålig vattenföring kommer? Om en sjukdom drabbar någon viktig å? Om något annat går fel?
Det finns inte så särskilt många fler vattendrag att förbättra för öring - än de vi redan värnar om, med fiskevård, med förbudsområden i lektid etc.
Det är ju just här hela diskussionen har sin början.
Gotlands öringsstam och öringsvård är på många sätt ett föredöme och vi borde fortsätta att vara det - inte halka efter och hamna i samma situation som så många andra.
Vår produktion är kanske inte på maxkapacitet, men under gynnsamma år är det nog inte så långt borta heller. Den produktionen är alltså är svår att reglera (uppåt), men uttaget skulle vi kunna reglera.
Sorry. måste verkligen ägna mig åt lite andra saker nu, innan jag börjar upprepa mig själv. ;-)
Det man lätt glömmer bort är alla fiskar som sitter i nät, sliter sig och sedan självdör av skadorna.
För att inte tala om spöknät, ibland borttappade, ibland kvarlämnade med avsikt då det satt massor av id i nätet, nätet var gammalt och slitet så kunde det likaväl ligga kvar. Det sistnämnda har jag själv bevittnat i Petesviken, den gamle mannen var iallafall ärlig när han berättade att han struntade i sitt nät.
MVH
Alexander Eldh
Hej igen Nicka
Ja, jeg ved jo rent faktisk ikke hvordan det politiske landskab er på Gotland. Men hvis der virkelig er politisk opbakning bag en forbedring af vandmiljøet på Gotland, er det jo kun godt. Jeg var af den opfattelse, at reproduktionen stadig var på et alt for lavt niveau, og at kvaliteten af åerne mest skyldtes et antal ildsjæle, som arbejdede mere eller mindre frivilligt med inventeringer og lappeløsninger som udlægning af gydegrus, frigravning af udløb etc etc. Og stor cadeau for det!
Jeg er klar over at mange vandløb er begrænsede fra naturens hånd, men mange er vel offer for hårdhændet utdikning og afvanding? Er de kanaliserede åer helt opgivet? Jeg er klar over at det vil være et større projekt at føre dem tilbage, men det lyder på dig som om det er en helt umulig opgave. Kan det passe? Eller kunne det måske være projekter, der kommer i kølvandet på reetablering af våtmarker?
Alexander: Ja, der er jo desværre altid folk, der ikke er samvittighedsfulde. De findes nok i alle segmenter, men det er klart at især nät er et uhensigtsmæssigt redskab. Og jeg ser det gerne udfaset. Men så længe det er tilladt, synes jeg ikke nätfiskere skal lægges for had over en bred kam.
Skitfiske
/Jacob
Skicka en kommentar