Utan kaffe i vinterpoesin

Inte ens tid för att ta med kaffe idag. Fotouppdrag, ungefär en miljon texter och en hel del musik står på agendan. Men, det här är ingen klagosång. Jag har ändå både ork och tid att smita ner till kusten en timme. Klart man springer på Kenny & Jocke - som inte heller har vett att hålla sig hemma. 

Den lilla öringen som fastnar på mitt drag är slö som en plastpåse. En enliters. En slö enliterspåse. Off you go. Längre norrut gör jag ett försök bland fina vågsvall och ett vatten så klart att kranvattnet framstår som halvgrumligt. Svanarnas långa halsar glänser då de betar på grundvattnet och solskivan tittar fram. De båda fiskekamraterna försvinner som siluetter i en snöby, när jag lämnar walkover för resten av eftermiddagen. 

Det blir en snabb kamerasession, som stillsam fiskepoesi innan de stelfrusna vadarna krängs av och färden mot kaffeslurken tar sin början. Givetvis missar jag roliga äventyr som pågår på annat håll längs hemmakusten. Men man kan inte vara överallt. Dessutom behöver spööglorna tinas upp.