Kalas på kusten

Visst är det aningen bistert. Ett iskallt regn drar förbi på tvären och vinden är elak. Kenny rattar bilen medan vi babblar om gamla fiskeupplevelser. Vi vadar så småningom ut på ganska orörd mark, får vattenkontakt och nöter på. Grundvattnet är tätprickigt av gammarus - ni vet, de där små räksläktingarna som så många fiskar och djur tycker om att knapra för proteinets skull. Tången vajar och ser frisk ut. Men det är ingen hemma här i det stilla lågvattnet.

Vem har sagt att en fisketur måste vara armod, umbäranden och spartanskt utomhuskäk? Kenny rumsterar runt med några burkar som han placerar på biltaket. Fikastunden stundar. Baske mig, har karln inte utrustat sig med en liten tesil och florsocker?! Ute i den karga vildmarken sitter han faktiskt och pudrar hembakade semlor till fulländning. Urgoda semlor - i perfekt portionsstorlek. Världsklass.

Jag har en idé om ett nytt ställe. Sträckan ser lite mer lovande ut och vi är styrkta av hopp, semlor och gamla rövarhistorier. Jag tar högra flanken, Kenny vandrar i motsatt riktning. Vi ska mötas i mitten. Jag är lockad att gå åt hans håll, för där ser det mycket hetare ut. Och det är det också. Men jag håller fast vid planen. Vi betar av större yta så här. Efter ett par hundra kast, eller så, har jag haft ett par små stötar som inte resulterat i mer än aningen högre puls. Kenny har däremot viftat med armarna och signalerar tydligt att något händer. Han står kvar på samma fläck. När jag närmar mig förstår jag varför. Oj, så perfekt det ser ut här, bakom de brytande vågorna. En flock havsöringar har samlats upp här och haft rena rama kalaset framför Kennys fötter. Han står i smörgåsbordet och har landat två och haft fler på gång. En får bli mat. Men, när jag anländer är huggsexan borta och förbi.

På sista stället är solen framme samtidigt som något stickande snöregn. Det ömmar i skinnet, svider i ögonen och är alldeles härligt. Ute bland några större stenar landar jag en liten rackare, tappar en och ser att min kamrat också hittar något. En öring, modell grande, vänder vid hans fötter. Vi avslutar dagen med en semla till. Kylan är på väg tillbaka, men vi tog tillfället i akt. Gott nog. 

En påminnelse. Under rubriken "illa dold marknadsföring" påminner jag om att du kan rösta på din favorit bland de som blivit nominerade till "Sveriges bästa fiskeblogg 2012". Skulle mina samlade berättelser, foton och avtryck falla dig i smaken så är det bara att rösta här:
http://www.fisheco.se/sportfiskeblogg-2012/?blogg=nickas-fiskeblogg

Gillar du någon annan, så rösta då för böveln på den. Rätt ska vara rätt. :)