Myten om blåsipporna

Våren har nästan växtvärk. När isen och vintern äntligen ger vika exploderar allt. Tussilago, blåsippor och hassel ... Allt vaknar på en gång. Varenda flyttfågel anländer inom loppet av några dygn och knappt en strandsten eller grantopp är tom. Vingar. Kvitter, sång och färger. Och fiskemöjligheterna är många och nästan påfrestande. 

Du har säkert hört den där myten om att öringsfisket är på topp i samband med blåsippornas erövring av markerna. Det är inget vi klurar över när vadarkängorna rasslar fram över stenarna. Vinden bär löften i sin nästan ljumma bris. I solen glittrar termosarna när Josef och jag häller upp rykande java och lyssnar till bofinkens vårserenad. 

Fast det är inte förrän sen eftermiddag som det verkligen börjar hända grejor. Det är inte det varmaste stället vi letar reda på, kanske inte heller det mest troliga för många fiskare. Men vi har våra aningar och  traskar hoppfullt ut i Östersjön. En svag kulör som bara bryter av det glasklara, men inte någon kringflytande växtlighet som draperar linan. En liten gryta. Så kan man nog sammanfatta det. Och även om vi står med armbågslucka och prickkastar så är det mina Sprattdrag som verkar vara mest eftertraktade just här och nu. 

Några mindre sprattelfiskar hugger, men också ett par rejäla grafitböjare. Den första av lite kaliber är en fisk som många skulle kalla blank - men det råder inget tvivel om att den har lekt och börjat återta sin ursprungliga form och färg. I med dig! I kastet efter sitter en ännu bättre fisk. Den är tvättäkta blank, utan skador någonstans och med en bred, platinavit mage och silvrig sida. Fast prickarna är relativt många och helheten skvallrar om annat ursprung än det genuint gotländska. Japp. Den saknar fettfena. Det ser vi när den till slut - efter krumbukter, rusningar och hopp - glider in på sidan. Josef får hålla avtryckarfingret i styr och tungan rätt i mun, så att kameran inte råkar ut för någon fadäs. Men jag är naturligtvis tacksam för att han bemödar sig med det svåra konststycket i vågorna. Fiskarna, då? Jo, allihopa får simma vidare den här dagen - vilda, odlade, små och större. Och hur är det nu med blåsippornas inverkan? Nä, inget talar för att öringen känner till att det blommar på landbacken. 

Öringsbilder: Josef Anderberg. Bildredigering: yours truly.